Där jag bor finns det ett fönster. Egentligen två, men ena sitter i köket så det räknas inte. Så ett fönster. Detta fönster är relativt stort, och måste därmed förtäckas på nattetid. Annars kan man för allt i världen inte sova. Så i morse försöker jag, som vilken dag som helst, dra upp persiennen. Det är det enda sättet att mörklägga stället någorlunda. Så vad händer? Jo, persiennen går sönder, och den hänger på diagonalen tvärs över fönstret, totalt stendöd. Paniken kryper sig på, och jag vill inget annat göra än gråta. Ingen hyresrätt, så man kan inte ringa till någon krövla hyresvärd och tvinga dit någon reparatör. Dessutom är det ju påskhelg. Ingen persienn-affär kommer att ha öppet. Och HUR ska jag få upp en ny persienn innan dagens slut?Jag är ensam mot allt som är ont i världen, känns det som. Suck. Så vad gör man? Man ringer till pappa och gnäller/skriker/klagar på att huset håller på att rasa ihop.
Men, som en riddare på vit springare, finns faktiskt Jysk. Som alltid har öppet oavsett om tredje världskriget hade brutit ut eller om det är påskhelg. Nu har jag ny persienn. Som jag faktiskt borrade/skruvade/bankade upp helt själv. Dock fanns pappa i rummet. Det måste alltid vara en vuxen närvarande när jag ska göra något. Man vet aldrig. Även om jag klarar det själv så måste jag ha pappa i närheten när något sådant är i görningen. Precis som att mamma alltid måste rådfrågas i fall något stort, som en säng eller dylikt, ska inköpas.
Jag skulle aldrig klara mig utan mina föräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar