Det kommer ju alltid vara lite småkul...

... det här med folk som heter Mariana.

Snorunge...

... som vägrar ligga med skallen på rätt plats...

Alltså det här med att folk postar magbilder...

... när dom är gravida. Det är väl helt okej. Jag älskar att jämföra och diskutera. Men vad gör dom som promt måste dra upp tröjan till under boobiesarna? Och hasa ner byxlinningen till dalen? Det finns inte någon som vill se din hudfärg på magen. Jag jämför storlek och form (man skaaa inte jämföra med andra, jag vet jag vet) och jag har aldrig varit intresserad av hudfärgen.

Jag tycker det är skumt.

Hon var borta och jag letade och letade...

Kan bli ett problem.

Vi har ju som bekant en kisse

Som för övrigt lyssnar till Kisse, och inget annat namn som vi har försökt döpa henne till. Kisse och min sambo har som ett roligt förhållande. Dom två kan verkligen prata med varandra.

Nu pratar dom mest om att Kisse vill ha pengarna/mynten som finns i sparbössan uppe på byrån, men att hon inte har något bankkonto att sätta dom på. Och vi kan inte säga att hon inte kommer att få pengarna överhuvudtaget. Nu när Kisse pratar svaras det oftast "men vi måste öppna konto först".

Kisse lever i ovisshet.

Jag har verkligen tyckt att det har varit smidigt...

... än så länge, det här med att vara gravid. Men nu...

Jag kan inte andas. Bokstavligen. Lungorna får icke plats längre.
Jag blir tokig.

På bilden syns mördarmaskiner

Det är så jag egentligen ser på kossor. Och kvigor. Och tjurar. Jag har kommit på det. Att jag är helt livrädd för nötkreatur. Egentligen. Jag skulle aldrig gå in där 70 lösdriftkossor går, men hade det varit 70 hästar hade det varit helt okej. Man kan ju undra varför. Jag tror det är för att kossor har så små dumma att de blir lynniga.

Så måste det vara.
Dessutom har ju vissa hornen kvar.

Vi måste nog ha världens sötaste hyresvärdar...

... som bara målar och målar och blir aldrig klara. Med jobb och skolavslutningar och sånt som kommer i vägen.

Men grannt blir det. Nymålat hus, blommig rabatt och kort gräs. Det blir najs.

På fullaste allvar...

... vad är det med den där krövla BB-väskan man ska packa? Själv har man ju fått för sig att det är någon liten miniväska med typ en body till ungen man ska ha med. Men sen tillkommer det fler och fler grejjer som folk säger man bör ha med.

Nu har jag packat. Och det kan omöjligen krävas så mycket saker för att föda fram en arvinge. På fullaste allvar. Jag får panik ju. Det är ingen liten miniväska inte. Det är snarare en trunk med grejjer ju. Herregud. Okej, jag listar;

- Två tröjor, en byxa till mamma.
- En t-shirt till pappa.
- En socka och tre... underbyxor åt mamma.
- Amningsbehå + kupor.
- Två bodysar, två byxor, en tjocktröja (jacka, if you will), en tjockbralla, en socka, en mössa till karten.
- Nödvändigaste necessärgrejjerna, typ tandborste, tandkräm, schampo, hårborste.
- Filt till onga.
- Blöjor och tvättservetter till ungen. Jag fick höra att man inte säkert får mängda blöja på BB.
- Bindor.
- Tidsfördriv, dvs. en tidning och en kortlek.
- Innetofflor.
- Sen tillkommer ju matsäck och kamera och annat onödigt på själva dagen D. Typ bilstol.

Okej, nu alla individer som har fött barn: Vad har jag som är helt onödigt i min väska? Och vad har jag missat? Alltså det kan inte behövas en hel armé av saker för att föda barn. Jag tror inte på det. Det här känns ju skumt.

Strömlös

Vi har ju då ingen ström hemmavid idag. Panikkänsla får man när man inser att inget fungerar. Man slänger sig på telefonen och ringer runt till alla i byn. Har ni ström? Inte? Bra. Då blir man lite lugn igen. När man vet att man inte är ensam om det och man absolut inget göra åt saken. Så man fortsätter mecka med vardagsrumsgardinstången som någon svart odåga med vanskapt balanssinne råkade ramla sönder mitt i natten. Det är onaturligt varmt i huset. Man håller på att kvävas. Så tittar man ut i helt fel ögonblick. När tromben blåser förbi. Det jag tänker på är om bilen kommer blåsa bort och om huset kommer blåsa bort. Kissen är livrädd för vad som händer och springer runt som om dammsugaren hade varit på. Sen är det över. Och solen börjar skina, och det blåser bara lite. Som om naturen vill be om ursäkt för vad den nyss ställde till med. Nu lyser solen ju. Ment till vilken nytta? Allt är ju förstört i alla fall. Jag har ingen ström.

Och nalta hadikappad man blir. Dels för att man kan inte hitta på något tidsfördriv inomhus, förutom kortspel. Man vågar inte ens pilla på yuppienallen. Då går det batteri och det går inte att ladda den om den dör. Man får inte öppna kylen i onödan. Kylan måste hållas inne. Och vi som hade köttfärs däri. Och vi som hade tänkt tvätta idag. Och äta tacos, vilket kräver en spis. Jag tjyvduschar upp det vi antar är det sista vattnet som finns innan det tar slut. Pumphusen häromkring drivs väl också av någon form av ström? Så vad gör vi? Mamma och pappa är inte hemma. FF. Vi drar till schtan. Kvickt slinker jag in i kylen och haffar det som behövs för tacon. Ner i kylbag. Är smart och tar med laddarna till yuppisarna. Tänker mig även en tvättning i FF-huset, tar med överfull tvättkorg.

Nu är vi ju en sisådär 8000 personer som har drabbats är detta elände, så man får väl anta att dom fixar det här. Nu.