...har nu börjat tycka om att röra sig utomhus. Det tyckte hon/vi inte var kul där vi bodde förr. Där dog dom hela tiden. Men nu tycker hon det är lite roligt, så länge det inte är kallt. Igårkväll var det inte kallt, och hon var ute och lulla omkring. Alltså, det är ganska svårt att med ord beskriva hur hon ser ut när hon vaggar omkring. Tänk framkroppen fungerar som den ska, bakkroppen uppträder lite lätt berusad. Eller, ganska bra berusad. Vinglar fram och tillbaka, till synes okontrollerat. Dessutom är hon fortfarande ganska rädd när hon råkat förflytta sig över gårdens gränser, och smyger omkring vääääldigt nära marken.
Så igårkväll plingade det på dörren. Ett väldigt bekymrat par på sin kvällspromenad stod där. Med oron i rösten frågade dom om vi hade en svartvit katt. Den här frågan har jag fått förr, det betyder att katten är död. Så jag svarade ett väldigt osäkert "jaaaa...?" på den frågan. Kvinnan förklarade skärrat att hon sett katten, troligtvis påkörd, att det knappt kunde gå, bakbenen bar den inte och magen bara släääpade i marken. Då släppte stenen lite, efter att jag förstått att Kisse inte var död. Så glad i hågen börjar jag le brett och försöker förklara att hon har lite men sedan tidigare, att hon vinglar runt, att hon är rädd, att hon är tjock. Att det inte är någon fara. Och det här skärrade paret tyckte nog bara att dom stod öga mot öga med en djurplågare. Som har en skadad katt och inte bryr sig. Det blev en lustig situation.
Men jag älskar sånnahär människor, som gör sig ansträngningen att ta reda på var djuret hör hemma. Man skulle lätt kunna inte bry sig. Själv är jag ju så långt ifrån djurplågare man kan komma. Jag menar, jag kunde inte ens förmå mig att skicka Bosse (som för övrigt nu börjar lämna möss på bron, han är hemma nu) till djurskyddet . Även fast jag kanske borde ha uppträtt mer brydd mot dessa tu som nu bara ville Kisses bästa, så är jag väldigt tacksam att dom sa något. Det slog mig nu, vilka fantastiska människor som bor här i byn. För inte länge sen ringde en kille/pojke/man från grannskapet för att berätta att, kanske Bosse, har slagits med en annan katt. Bara sådär. Nu var det inte Bosse det handlade om, men ändå ansträngningen att ringa. Det är fint. "Behandla andra som du vill bli behndlad själv" tycks sitta här. Hoppas jag. Kanske är jag bara naiv.
Nej, jag tror inte det.
