Titta vad jag hittade...

...när jag satt och gjorde ingenting. Detta, mina vänner, är min makes vigselring. Den tappade han i augusti-september-nånting. Helt tvärsäkert i lagårn. Det var ju lite bittert. Ganska nygifta var vi ju, och hade ändå lagt ner några hundralappar på att gravera in ett till datum. Ja, alltså, det är ju egentligen hans förlovningsring. Kan man säga vigselring då? Ändå? Hursomhaver, där satt jag i fåtöljen, och råkade se en guldring i rufsmattan. Helt fantastiskt var det. Vilken upptäckt! Det måste vart såhär Columbus kände sig.

Sen slog det mig; Hur dåligt städar vi egentligen? Har den här ringen legat ett halvår på vardagsrumsmattan utan att ha blivit navelsmycke åt dammsugaren? Hur ineffektivt städar man då? Väldigt. Den kan ju på nåt sätt ha letat sig in under ett bordsben under vårat betongtunga bord. Och legat där. Men flyttar vi aldrig på bordet? Någonsin? Inte ens när vi städar? Hujedamej, vad griseri det måste finnas i den där mattan.

Scenario...

...jag sitter på morgonen med juicedunken. Planerar ett glas. Fruktköttet lägger sig på botten. Måste skaka. Skakar tvärt. Locket inte på. Juice överallt. "Sisten lorten stänger porten" gäller tydligen inte för min andra hälft och för juicen. Bitter, men bara att torka.

Vid middagen har jag öppet läge för payback. Jag gillrar en fälla. Pipmuggen som ungen dricker ur är halvfull med mjölk. Diskret skruvar jag av locket, och lägger det varsamt tillbaka. Karln plockar undan från bordet. Sista grej att plocka undan; Den stora minan. I ett huj tar han tag (alldeles för hastigt och slarvigt) i muggen, slinter på fettet som kladdats runt den och tappar ut mjölken. "AHAHA! Hämnden är LJUV!". Det säger jag högt. Självsäkert. Segrande. Och låter honom torka upp mjölken.

För inte alldeles för länge sen gjorde jag nåt liknande. Dock kommer jag inte ihåg vad han hade gjort för att förtjäna min hämnd. Det var en morgon jag skulle till jobbet innan alla andra tagit sig ur sängens oöverträffade makt. "Släpp ut Sindy" säger karln. Annars har hon en benägenhet att krafsa alldeles jätteirriterande på ytterdörren. Ofta i kombination med jamande. Synnerligen irriterande. "Ja då" sa jag. När jag sen skulle ut genom dörren tittade katten, med sina stora hypnotiserande ögon, in i mina. Sådär hoppfullt. "Stanna här" viskade jag, och smet ut genom dörren. Efter en sisådär 15-20 minuter fick jag ett sms. "Du släppte inte ut Sindy". Moahahahahaa!

Det är tur han bara skrattar åt mig. Och det faktum att jag ens ids planera hämnd. Det är min spänning i vardagen, det.

"Ids". Är det ett ord?

Tapetmarodören har varit i farten...

...bild tagen ett par dagar sen. Nu kan man hitta värre rivningar. Ända in i spacklet är det krafsat.

Men jag klagar inte. Det är rätt kul att tapetsera och göra fint. Igen.

Den där dagen det snöade så mycket...

...i onsdags var det väl. Då, när jag skulle hem, var jag tvungen att skotta fram bilen uppe på parkeringen vid arbetsplatsen. Den ligger ju då i direkt anslutning till en allmän parkering, dock ligger arbetsplatsens parkering nästan, lite delvis, under tak. Men inte så mycket så man slipper plumsa i sursnön för att skotta fram räsern. Hur som helst, där stod jag och blev blöt om händerna, då en man parkerade sin bil mittemot min på den allmänna parkeringen.

Man ~45 år: Ursäkta, men ska du iväg nu? Och blir borta några timmar?
Jag: Jo...
Man ~45 år: Så här är det, jag har min son boendes här i hyreshuset bredvid och jag ska hjälpa honom flytta ikväll. Det finns ingen möjlighet att jag skulle kunna få låna din parkering i några timmar? Det hade ju varit smidigt om man slapp plumsa i snön och lasta grejjer.
Jag: Jo, men det kan du få göra. Ingen kommer stå här förrän i morgon bitti.
Man ~45 år: Tack, tack så jättemycket!

Där kunde jag växa någon centimeter. God gärning. Alltid trevligt. Så jag borstade vidare på min bil, så jag kunde ta mig därifrån någon gång. Då sträcker sig den gode karln fram några paket åt mig.

Man ~45 år: Här ska du få, jag jobbar som säljare åt Libresse. Använder du trosskydd?
Jag: Ja.. Jo, det gör jag väl...
Man ~45 år: Ta dom här, det är dom nyaste. Singelförpackade. Jättebra.
Jag: Men tack ska du ha!
Man ~45 år: Använder du tamponger också?
Jag: Eh... Ja... Jo...
Man ~45 år: Ta dom här två paketen också.
Jag: Tackar!

Där stod jag med sursnön upp till knäna och dyngsura händer och en vilt främmande medelålders man undrar om jag använder tamponger. På vägen därifrån insåg jag hur surrealistisk den senaste kvarten i mitt liv varit...