Det här lockiga alltså...

...det kan bli jobbigt.

Och jag är fortfarande inte vän med virveln.

Fortsätter med baksidan...

... här ses "före"-bilden. Där jag velade och velade över hur stort vi skulle bygga. Jag nöjde mig aldrig, fick sneda blickar över hur petig man kan bli, sen blev den denna storlek. Lite litet tyckte jag. Men vi körde på.

 

 Och så här blev det. Jag är nöjd över att vi inte gjorde större. För stor blev den. Trallen. Med sex sittplatser. Dock behövs mer blommor, utöver dom jag slängde ihop i dag.

 

Blommorna. Dålig bild, men mamma behöver se. Lavendel, blåklint, murgröna och nåt annat. Rosa blommor. Mamma har för liten telefon för att man ska kunna mms:a bra bilder.

Då vet alla det.

Jag börjar med framsidan...

... alltså altanen på framsidan. Visserligen fjolårets bild. Men pyntmässigt är det väl status quo där. Förutom nya grillen som står där. Och solcellslampor i fönstergluggarna. Men dom syns ändå inte på bild. Så ja, här är framsidan...

Vek i hop kläderna i Antes garderob...

...och hävdar fortfarande att jag inte har några kläder...

Konversation

Lejonkungen går i bakgrunden...

Hjärnskadan: Mustafa!
Jag: Nej.
Hjärnskadan: Mustafa!!
Jag: Nej.
Hjärnskadan: Musafa!
Jag: Nej. Muf...?
Hjärnskadan: Mufasa!
Jag: Ja!
Hjärnskadan: Ja! Mufafa!

Det går hand i hand med mantrat från den andra;

 Barn: Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma.
Jag: Ja?
Barn: Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma.
Jag: Ja?
Barn: Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma.
Jag: Ja, vad vill du?
Barn: Mamma...