Om jag vore genforskare...

... så skulle jag genast gräva fram den gen som finns hos det manliga släktet som gör det fysiskt omöjligt för dessa individer att stänga skåpluckor och lådor i hemmet. Jag är en av de o så många som anser att besittandet av nämnda gen bör betraktas som en sjukdom. Sen kan man fundera på om man kanske istället för att lobotomera alla levande varelser som redan lider av den här hemska åkomman, istället kanske skulle kunna uppfinna någon slags medicin som hjälper de drabbade att förstå att man bör stänga skåp och lådor när man rotat färdigt i dom. Annars kan detta i värsta fall troligtvis eskalera till något slags socialt handikapp, eftersom konflikter lätt kan skapas kring detta.

Sen, när jag ändå skulle hålla på och gräva i gener, skulle jag kanske gräva fram den genen hos det motsatta könet som gör att hon alltid, alltid slår i skallen/benet/armen i öppnade skåpluckor/lådor.

Det skulle jag göra om jag var genforskare.

Panikont i bäcken

Jajjemen. Så går det när man inte kan hålla sig på vägen.

Alla andra är rädd att ungen ska dö...

... men eftersom jag är helt störd så är det inte längre min greatest fear. Mitt barns axlar hoppar ur led i tid och otid. Vill jag tro. Eller jag är helt onaturligt rädd att dom ska göra det. Ibland är det så hemskt att jag inte ens vill hålla henne som en normal unge, ni vet, i armhålorna. Då blir axlarna helt förvridna och jag får hjärtklappning.

För övrigt skulle jag behövt en hund.

Ska jag berätta en sak..

... som slog mig häromdan? Det där som folk håller på med när dom är på tjocken och folk frågar "vad vill ni helst ha? Pojke eller flicka?" och preggosarna svarar "det spelar iiingen roll!". Nu kan jag berätta för alla att det är bullshit. Den där delen om att "bara den är frisk" stämmer verkligen. Och nej, det spelar ingen roll, deep down, bara den är frisk. Men fick man välja så är det väl klart att man har något man hellre vill. Och det tycker jag folk borde börja stå för lite mer. Jag erkänner, jag gjorde det inte. "Det spelar ingen roll" sa vi som ett mantra. Men jag lovar, egentligen ville jag egentligen alltid ha en tjej. Från första början. Jag tror det var därför vi var så extremt säkra på att det skulle bli en kille, för man kan inte få allt man vill. Och jag tror det var därför jag sa "Va!? Är ni säker? På riktigt?" när hon hade grävt sig ut och vi fick veta vad hon var.

Det är sant. När folk nu säger "Det spelar ingen roll" säger jag nu alltid med min Jaglyssnarblick "Det är okej att önska sig nåt alldeles särskilt". Okej, nej det gör jag inte. Men det är det ju. Man har alltid nåt man önskar sig. För mig har det gått från att jag önskar mig en kille - att det ska gå vägen med killen - att vi ska flytta ihop - att han ska överleva hjärnmoset - att vi ska få barn - att det blir en tjej (och att hon är frisk).

Sen det där med att dom ska vara frisk, det ebbar lite ut tyck jag. Nu när Lillonga är här, så skulle jag helt ärligt inte bry mig om hon hade haft något "fel", alltså typ inlärningssvårighet eller något. Det är klart man önskar att hon ska få slippa aids och cancer och sånna sjukdomar, men ifall dom skulle upptäcka Downs eller nåt hos henne nu, det hade verkligen inte spelat någon roll. Jag hade älskat henne ändå. Det var jag ärligt lite osäker på om jag skulle göra, jag som är så hård och besynnerlig. Men det gör man, även om man inte har något hjärta. Så det där med att "bara den får vara frisk" i den bemärkelsen kan man nog släppa lite på när man väntar. Fostervattenprov för att checka om det finns risk för Downs. But why? Loooovar, man älskar dom ändå. Det behöver man liksom inte fundera på.

Även om man säger, kanske lite för högt, "Tyst!" när man håller på att blogga och barnet jämrar sig missnöjt i sittern nedanför fötterna.

Hon ser som mindre och mindre smart ut

Knärtan.

Mammaledig som man är...

... läser jag bloggar om dagarna. Helt slaviskt. Av naturliga skäl (?) har jag fastnat för många s.k. mammabloggar. Alltså typ sånna som fått barn cirka nu, som en själv. Och många verkar ha det knivigt såhär i början. Vissa har så mycket mjölk att det blir jobbigt att amma, vissa får knappt sova på nätter och barna ska ha mat varannan timme eller har kolik.

Det är då jag blir helt fantastiskt nöjd att vi inte har några som helst problem med lill-knärtan våran. Särskilt det där på nätterna. Hon lägger sig vid 20 och sover till 4-5 på morgonen. Så äter hon, sen sover hon till 8-snåret igen. Softish. Vissa kvällar/nätter äter hon lite senare, typ vid 22-23, och sover till 7-8. Aldrig har hon ont i magen fast hon flaskmatas (*ta i trä*).
Hon är väldigt tidig med blicken och kan sedan nån vecka eller två hålla sitt eget huvud stadigt. Iaf så pass att hon kan sitta med oss vid matbordet när vi äter. För ve och fasa för att ligga själv i sängen eller på golvet. Knärtis vill vara med heeeela tiden. Igår märkte vi dock att tigerprogrammet på National Geographic funkar bra som barnvakt i en kvart. "Loooova att inte ha teven som barnvakt" var det nån som sa innan hon var född. "Nä då" sa jag.

Men teven är najs när man verkligen måste kissa.

I början var det väl coolt...

... med alla brudar på fejjan som hade fått bli gratissminkade, kammade, fått fläka sig på en spegel och se drömmande när nån fotograf tog ett kort.

Men nu känns det lite gammalt.
Alla vet vad du gjort när du ligger på en spegel.

Kul

Att när jag åt en morot igår smällde det till i käken. Kul. Jag har ju som bekant haft problem med käken since forever, men nu... Om det inte går över på nån vecka måst jag ju till läkarn. Det har jag inte tid med.

Nyponsoppa?

Sms

Han: "Tur man inte kan spanska.. Två pojkar tittade på mig och tog på mig i väntan på bussen"
Jag: "Ehh... Va?"

När vi ser på Idol...

... och nån låter som Tracy Chapman.

Jag: Den låten är bra. Med Tracy Chapman.
Han: Vem är det?
Jag: Är du seriös? Har du missat henne?
Han: Vaddå?
Jag: "Talkin about revolution", "Fast car"?
Han: Men jag vet inte vem det är!! Den där... Trashman...

Lol.

Det är ungefär som Ledins låt "Spring, spring, spring, spring, låt hästarna flyyyygaa!"

Ibland händer det...

... att man måste väcka det barn som sover. Ibland måste man. När man ska iväg nånstans och måste trycka i na lite mat. Helst när hon sover som bäst och djupast ute i vagnen. Så försöker man lite diskret väcka henne genom en strykning över kinden och huvudet. Inget händer. Då kommer paniken som ett brev på posten. HON ÄR DÖÖÖÖÖD! Hon ser ju så blek och glåmig ut med insjunkna ögon. Hon är död. Så mitt sätt att diskret väcka mitt barn som sover är att ta tag om axlarna, ruska lite och ropa HALLÅ!

Och hon vrider sig sådär gosigt och slår upp ögonen och tycker hon har världens bästa mamma. Som troligtvis gett henne Shaken Baby Syndrome.
(Med en nypa salt.)

Här ska vi bo

Minus gungställning, cyklar och studsmatta.

Jag snodde bilden från mäklarn. Woopsi!

www.busmejl.se

Jag säger det bara.

Läste en tråd om fördomar

"De som tror att utbildning är enda sättet att veta saker har ingen aning om hur det är att vara intelligent."

That's right! Klockrent. Kunde inte hålla med mer.

Mamma kär sig sms:a efter att vi dragit oss hemåt på kvällskvisten

Mamma: (tomt)
Mamma: (tomt)
Mamma: Har ni kommi
Jag: Ja, vi är hemma.
Mamma: rp
Jag: Bra stavat.
Mamma: Testde att radda gick ej bra puss o kram ha en god natt

Men hon försöker i alla fall. Precis som jag försökt gilla att spela fotboll. Jag testade häromdagen. Jag touchade bollen lite lätt två gånger innan jag kräktes av uttråkning. När man bara ska fördriva lite tid på gården, vaarför väljer man då att sparka en opumpad boll fram och tillbaka? När man hellre kan spela exempelvis basket? Det är ju så mycket roligare.
Dock kan jag hålla med om att fotboll är roligare att titta på än basket. Iaf på teve. När man kan få se repriser, eftersom vi med outvecklade fotbollskunskaper inte ens lyckas snappa upp att det vart mål.

Oleg och Alexander Bard är mina nya idoler

Electro pop!

Nä, alltså det här med att det gör så ont att föda barn...

... som alla säger. Inte för att verka hård och besynnerlig eller ball på nåt vis, men jag tycker verkligen inte att det var så farligt. Visst gjorde det ont stundvis, men inte så där så att man inte vet vart man ska ta vägen. På riktigt. Särskilt inte krystvärkarna. Det är mest en känsla av att man är extremt stark bara man vill.

Men alltså, så farligt är det inte. Nu lustgasade jag iofs mig igenom det hela, men ändå.
Dock håller jag med om det där fantastiska känslan man får. Den där "VAD hände nu-känslan" och glädjen med det.

Nej, jag tycker det var/är värre så här efteråt. Om man inte fött barn; Tänk en apelsin som man skurit i klyftor med skalet på. Så när man ska äta/suga saften ur köttet på den tar man tag i kanterna och bänder klyftan utochin och suger tag. Det som blir kvar av fruktköttet när man lägger ifrån sig klyftan, så känns det. Där nere. Efteråt. Grafic.
Och foglossning under graviditet är piece of cake om man jämför med foglossning efteråt. Nu, nästan fyra veckor senare, kan jag fortfarande inte ta en långpromenad med mitt barn. Då går jag sönder. Men det är helt ok nu. Veckan precis efter förlossning kan man inte gå alls för det mesta. Helt ärligt. Inte kul.

Men själva förlossningen är ingen fara. Man ska frukta månaden efter. Inte själva tryckeriet.

Vi pratade om gamla teveprogram...

... och det måste vara så som dom säger, att det var bättre förr. Texempel barnprogrammen. Var är Räddningspatrullen och Luftens hjältar och Lucky Luke? Nä, alltså, nu ska allt vara hyperanimerat. Inte tecknat. Jisses, ungarna nu för tiden vet ju inte ens hur en riktig tecknad gubbe ser ut.

Och Albert & Herbert? Det programmet vill vi ju verkligen ha tillbaka. Och Tippen. Magiskt. Och btw, vad hände med Lasse i MorganochLasse?
Robinson har jag iofs fastnat för den här säsongen. För att citera Metallica; Sad but true. Inte för att Robinson har blivit bättre med åren. Det känns som om det var mer terror förr. Mycket mer underhållande. Dessutom är ju nu världen kantad av losers, som bara ger upp en vecka in i skiten. Skandal.

Fångarna på fortet. Det är väl... okej. Samma smådvärgar, och tigerbruden och tjockisen med gonggongen. Men varför har dom målat cellerna som tivolin? Skandal.

Det måste vara så. Att det var bättre förr.