Har man inga känslor...

...om man inte kan använda emojis? Eller ännu värre, vanliga smileys?

Jag använder punkt, komma, kolon och sånt därnt. Allt annat är så fruktansvärt onaturligt för mig, så när jag känner att "här hade en normal människa infogat nån typ av smiley" får jag lite hjärtklappning. Med smartphones finns ju alla gubbar och ikoner ett knapptryck bort. Men vänta nu... Vilken gubbe ska man infoga? Vad är meningen ska passa? Jag måste typ ha nån sorts lexikon över emojis. Det känns som att allt för mycket kan gå fel för mig. 

Nä. Jag håller mig till klassiska :)

Det kan inte gå fel. Mest gångbara är punkt. Punkt efter allt. Jag läste att folk som sätter punkt i slutet av sms upplevs som arga. Det är jag inte. Jag är bara socialt handikappad. Dessutom känns det inte riktigt bra att avsluta saker med "kram", vilket verkar vara så man ska bete sig. Vissa utvalda går det bra till. Men inte många. 

Nä. Kort och koncist. "Vi hörs" kan jag kosta på mig. Eller punkt. 

Nu tänker mamma - "vad är emojis?"

"Kolla, mamma! Jag har byggt en rutschkana!"

...och det är tur hon inte har så höga krav på komforten. Det spelar ingen roll. 

Duns, duns, duns. 

"WIIIIEE!!"

Duns. 

När man haft besök av kompis...

...för alltså, det brukar inte så ut så här. Men kul att dom har nytta av varann. 

"Du rör inte min pärlplatta"...

...väldigt väldigt nöjd över sin lilarosa pärlplattebil, som tog ett tag att knåpa ihop. Men inte helt fy skam för en hjärnskadad. 

Under natten som var...

...har jag;

- Aktivt försökt droga mitt barn med Tavegyl. Vet inte om det hjälper så mycket mot vattkoppor, men jag hade hoppats på att hon skulle bli lite slö. Så var icke fallet. 

- Tillåtit vattkoppebarnet sova i pappas säng. Det här tillåter jag aldrig annars. Man vill ju inte ha massa barn rännandes i sitt sovrum hela tiden. 

- Insett att min dotter är kapabel att snurra runt runt i sängen så snabbt, att inte ens lakanen hänger med. 

- Tvångsgett Alvedon. Nåt gjorde ont sa hon. Och Ipren ska man tydligen inte ge vid vattisar. Alvedon smakar inte bra, vet vi nu. 

- Smörjt Inotyol överallt vid ett flertal tillfällen. 

- Äntligen fått barnet att inse att pyjamasen i stl 86/92 är för liten. För nu "skär den in", som den inte gjort förut. Den fick vi byta. 

- Fått de ljuva orden "mamma, jag har kissat på mig" viskat i mitt öra. 

- Bytt till den tredje pyjamasen för natten. 

- Lärt mig att det krävs två badlakan och ett ihopvikt lakan för att, i omgångar suga upp urin från säng, innan den lämpar sig för att sova i. 

- Smörjt PoxClin så det står härliga till. 

- Sedvanligt haft bäbis som vaknar om natten. Tack Gud, för att hon bara vaknat en gång senaste två nätterna. 

Det är som att jag inte bryr mig längre. Det är mest fantastiskt. 

Och det är tur att jag har en man som tar hand om odågorna på morgon/dag så jag kan vila lite. 

Heja!

Jag hade lovat mig själv...

...att inte svara "därför" när barnet frågar varför nåt är dom det är. Men, alltså...

Bakgrund: Moa luktar på saker. Särskilt doften av ny bok gillar hon. "God natt, Alfons Åberg" fick hon när hon fyllde tre år. 

Hon: Den här luktar inte gott. 

Jag: Nä, den är ju inte helt ny längre. 

Hon: Varför?

Jag: Den börjar bli gammal. 

Hon: Har du haft den förr?

Jag: Nej, den har alltid varit din, men det var ju ett tag sen du fick den. 

Hon: Varför?

Jag: Men du fick den ju när du fyllde tre, och det är ett tag sedan nu. 

Hon: Varför?

Jag: Du fyller ju snart fyra, så då är det ett tag sedan. 

Hon: Varför?

Jag: Det är så, att hur mycket man än vill så står tiden aldrig stilla. 

Hon: Varför?

Jag: Därför. 

Hon: Jaha. 

Det här är liksom ingen ovanlig konversation. Jag tror på dom som säger att fyraåringar ställer 300 frågor om dagen. Det är utmattande. 

Alltså, ärligt...

...alla ni människor där ute som får sova på nätterna. Ni. Om ni har en dålig dag, kom då ihåg att sätta er nånstans och säga högt "Jag får i alla fall sova på natten. Jag får i alla fall natten på mig att komma tillbaka till full procent igen". 

Jag tror inte gemene man verkligen stannar upp och uppskattar att man får en god natts sömn. Och liksom trycker på reset. Nya tag, nya krafter nästa dag. 

Jag får aldrig återställa mig. Det är som att det inte är nån större skillnad på natt och dag. Jag är alltid mosig, ty jag aldrig sover mer än typ tre timmar i stöten. Den där ungen!! Och inget kan jag göra för att hjälpa henne över till nattens härliga mörker. Herregud. 

Jaja. Jag, jag, jag. Alltid ska det vara synd om nån. Gnäll-Evelina. JAG HAR JU FAKTISKT VALT DET SJÄLV. Så det så. Helt magiskt är det. 

Skön skillnad...

...på barn och vuxna ibland. Exempelvis när det kommer till det s.k. fjärtandet. Är man vuxen, släpper sig och nån uppmärksammar odören, undrande vem den skyldige är 

- "Ääähh... Hunden... *vissel*..."

Samma scenario nu för tiden - vem har pruttat?

Jättejättenöjt barn: 

DET VAR JAAAAAAG!!! JAPP, DET VAR DET!!

Att det ska vara så svårt att vara nöjd med sin insats som vuxen. 

Konversation med Storsyrran...

Jag: Hur känns det nu att ha en lillasyster? Känns det bra, eller känns det konstigt fortfarande?

Hon: Jag har ingen lillasyster. 

Jag: Nähä?

Hon: Jag har en kompis. 

Det var väl gulligt? Eller tragiskt. Att måsta vänta in ett syskon för att anse sig själv ha nån kompis. Nä, det är gulligt. 

Utvärdering...

...Moatoa fick en klapp på huvudet, så blev hon lugn. 

Bäbis tjorvade runt lite igår kväll. Knappt nämnvärt. Sen sov hon. Och jag vaknade vid 05-snåret med värk i kroppen efter att ha legat still så länge. Onga vaknade vid 6.30. 

Konstig känsla det här. Utvilad. Eller någorlunda. Det är som att man har haft segaste snoret i hjärnan i ett halvår. Och så snyter man sig. Det är som att allt är klarare på nåt vis. 

Man kan ju hoppas att det händer fler än en natt. 

Operation "Tag tillbaka natten" fortskrider...

...i vanlig ordning. Så i dag/i kväll har jag lagt upp dagen som följer:

- Hon har inte sovit mer på dagen än två ca 40-minuters pass. Kan varit trekvart. Hursomhelst är det en powernap mindre än vanligt. 

- Hon har ätit som en häst idag. 

- Hon har, förutom sin vanliga lägga-sig-för-natten-flaska (eller Movicol-flaska, om man föredrar) ätit två flaskor till innan kl. 22. Notera! Inte för att jag tvångsmatar. Hon vill ha. 

- Jag bytte till och med blöja nu här innan sista flaskan. 

Helgarderad. Eller så får hon magknip. Men nån gång SKA jag sova nästan en hel natt. Troligtvis inte inatt dock, för nu har Moa-Lie monster i drömmarna. 

Jag sa ju åt henne att det inte fanns hajar i vattenpölarna...

Noterade just den enda skillnaden på mina barn...

...pch det här med tandsprickning. 

6 juli 2012 hittade jag första tanden hos Storsyrran. Elva månader var hon då. 

4 april 2015 hittade jag första tanden hos Lillsyrran. Hon är drygt sex månader. 

Ändå kul att nåt skiljer dom åt. 

...utseendemässigt är det då inte mycket skillnad.

But first, let me take a selfie...

...helt naturligt.