Att prata i sömnen...

Han: Du måste bromsa här. Bromsa! Och sväng höger sen. Men bromsa. Nähä, det är ju typiskt. *kraschljudeffekt*. Nu måste vi till Fixar-Felix. Fixar-Felix Jr, fast det går ju inte. Dom har stängt på söndagar. 

Jag: Dom öppnar tolv. 

Han: Nä. Stängt söndagar.  

Kul att man ändå kan föra konversation även i sömnen. 

Tjockleksmässigt...

... såg jag ut såhär i vecka 26 dem här gången. Alltså för snart två veckor sen. 

Och såhär såg jag ut i vecka 26 förra gången. Allltså för typ tre år sedan. Möjligen lite tjockare den här gången. Kanske. Eller OK, jag blev typ höggravid i vecka 15 den här gången, sen saktade det in lite. Så själsligen har jag varit för tjock i all evighet. 

Jag kommer på mig själv...

...att vara en ypperlig mamma. 

"Varför sparkar du Bosse? Man får ju inte sparka eller slå nån. Inte om dom inte gjort nåt dumt". 

Just det. Det är en fin gräns mellan hämnd och självförsvar. 

Precis i det här hörnet...

...hade jag tänkt ställa spjälsängen. Jag stötte på problem. 

Jag: I en perfekt värld hade man ju haft spjälsängen här i hörnet. Men då går sängen en decimeter på garderobsdörren så man inte kan öppna. 

Han: Ja?

Jag: Och det måste man ju göra om man har kläder där. 

Han: Ja, ta bort garderobsdörren då. 

Så. Klart. Problem och lösning. Det är så man arbetar som karl. Ingen tanke om att kanske möblera på annat sätt eller så. Nej. "Ta bort dörren". Dummer.