Nu går jag in i väggen...

... närsomhelst, känns det som. Precis när man tror allt är under kontroll så hittar man ett gupp i vägen. Exempelvis tvättpluggnyckeln tillhörande den där lägenheten som helt magiskt har försvunnit så här en vecka innan överlämnande.

All stress, stress. Över att allt inte är klaffat med lägenheten. Att jag måste betala ytterligare en hyra eftersom det inte ens är registrerat något ägarbyte eftersom alla på Riksbyggen arbetar mer långsamt än mördarsniglar. Plus att jag måste hitta nån tid för att träffa nya bruden för översyn av flyttstäd.
Sen ska jag försöka förstå hur allt fungerar i pappersvärlden kring föräldrapenning och havandeskapspenning, som känns som om allt borde vara klart vid det här laget och som inte ens är på kartan än.
Sen ska jag försöka hinna byta däck på bilen och köpa nya däck, dessutom lämna in bilen på service någon gång och koppla ur saker som inte kan vara ikopplat.
Sen ska det möbleras om i huset, och hinnas till Ikea. Och förbereda allt praktiskt kring ungen som komma skall. Allt som behövs som vi inte har; barnvagn, sitter, kläder, shit...
Sen ska jag jobba tiomiljoner dagar varje vecka, eftersom jag måste få upp mammapengen, fast jag inte orkar och allt i kroppen gör ont. Och alla som mår dåligt runtom på alla sätt och vis, och jag inte vill visa hur pissigt stressad och ont jag har i kroppen för det är ju självförvållat. Och halsbrännan man får eftersom jag inte hinner äta rätt...
Sen ska ju hemmet hållas över ytan, och det ska handlas och lagas mat. Sånt ska man väl hinna på söndagar när man inte jobbar eller har andra saker som ska göras. För vem ska få vara lyxig och faktiskt få vila ut nån dag i veckan när man börjar bli gravid?

Tur jag har en hjärtevän som ställer upp och hjälper till där han kan, och som kan lugna mig när jag får panikattacker två gånger i veckan. Jag försöker dock hålla mig i duschen när jag gråter som värst, där spelar det inte lika stor roll om jag måste kräkas på golvet av paniken. Lättare att städa sen.

Kan man få missfall av stress? Jag tycker ungen rör sig mindre nuförtiden...

Vi har någon som går på taket...

... låter det som. Ibland liksom bankar det till. Det kan vara snö/is som lossnar från taket, men jag tror på nån gubbe. Ungefär som Lina i Emil i Lönneberga när hon ser nersotade Emil på taket, och säger till Alfred att "jag tror det är en myling på taket". Om det tänkte jag skriva först. Och dra parallelen till Emil i Lönnis. Sedan kom jag på att jag egentligen inte riktigt visste vad en myling var, så en av mina bästa vänner, Wikipedia, lärde mig;

"En myling (även utbörding) var i svensk folktro en gengångare av ett odöpt nyfött barn som mördats av sin mor och gömts, till och med under golvet i stugan ibland, för att dölja en oönskad födsel.
I sägnerna berättas det om hur modern avslöjas när mylingen sjunger en sång om sitt öde. Mylingar troddes finnas på platser där en ung mor kunde tänkas gömma ett dött barn, som myrar, uthus, dyngstäder, stenrösen och skogsbackar. Från dessa kunde man ibland höra gråt och barnskrik. Ibland kunde det odöpta barnet ropa på hjälp, "ge mig ett namn!", och då kunde man rädda det genom att säga "Du kan ta mitt, jag heter NN". Man kunde även hjälpa det genom att hitta liket och begrava det i vigd jord på en kyrkogård.
Ordet kommer från "myrding", från fornsvenskans myrða, "mörda". Myling betyder alltså kort och gott "mördad".
En sägen från Bergslagen berättar om en gammal torpare som på väg hem från krogen tilltalades av en liten pojke med orden: "Morfar, morfar, får jag pappa?" (Ordet pappa är en dialektal form för att bli ammad). Gubben vägrade först att inlåta sig men då pojken fortsatte att ställa sin fråga svarade han slutligen: "Har du nån te papp' så papp', men inte får du te pappa mej". Då gav sig pojken iväg. När gubben slutligen kom hem till sin torpstuga fann han sin hemmaboende dotter död i utdragssoffan med blodet flytande från brösten. Gubbens svar gav pojken möjlighet att ta hämnd på sin moder, med sägnens ord: "När pojken hade fått lov te papp' så visste han vart han skulle gå"."

Fatta vilken tur att det nog inte är en myling på taket.

Annars så...

... så hade det varit ganska så najs med en ljummen sommarkväll.

Och surströmming.

Eller hur...

Eftersom det är rätt kul att dokumentera olika sovstilar...