Det här...

...måste vara det bästa köpet jag gjort i år. Grönt är skönt. 

Kanske det mest otippade...

...med ett sovande barn i knät. Särskilt med tanke på att hon inte sover på dagarna annars. Och att hon vid endast ett tillfälle tidigare har somnat i min famn. Då var väl cirkus tre veckor gammal.

Undrar hur länge jag kan sitta innan jag svettas ihjäl...

Idag var dagen jag så länge väntat på...

... dagen då jag fick tillstånd att göra en inbakad fläta. Håret är det finaste hon har. Det vet både jag och hon om. Och hon skyddar det med livet som insats. Jag har precis fått förtroendet att kamma det guldbeströdda håret lite när jag vill. Så länge det inte finns mattovor däri. För tydligen finns olika tovor. Vanliga tovor går rätt bra att arbeta med. Bara att slita. Däremot mattovor, dom sitter först och främst fast i ansiktet/på halsen. Intorkat. Att lossa på dom är som att öppna Pandoras ask. Att ont på en gång. Sen ska man dessutom försöka reda ut allt... 

Men i dag alltså. Inbakad. Vi hade genrep igår med vanlig fläta. Tekniken är att låta barnet plaska vilt i handfat, dränka toapappersrullen, trycka ner alla tandborstar i avloppet, tömma tandkrämstuben i händerna för att sen kladda ner spegeln. Allt medan jag flätar på. 

Det är priset man får betala för en halvdålig inbakad på en tvååring.