Jag känner ingen skillnad...

...fast jag satte fel socka på fel fot. Men det är nog bara jag som är otränad på sockfronten. För nån skillnad måste det ju vara?

Jo, jag lever fortfarande...

... faktiskt. Dock har jag väl inte mycket att säga. Intet nytt under solen, kan man säga. Men ok, jag kan väl punkta upp några punkter här om vad som har hänt mig/oss den senaste tiden. Det skulle nog kännas bra för mig. Jag känner att jag sviker alla lite grann genom att inte blogga längre. Så jag punktar upp lite punkter. Som en lista. Punktvis;

- Jag har köpt en blus. Lila är den.

- Vi har fått nya grannar.

- Vi har massa flugor inomhus.

- Dom som har gräset/slyn/rufset bakom min kompost har för avsikt att göra något vettigt av utrymmet, vilket medför att jag nog måste sluta kompostera. Den funkar ju som sagt inte. Och ponera att dom bygger ett slott där, så att kungen kan flytta in, då vill man ju inte ha en stinkande kompost bredvid sig. Nej.

- Ingenting har växt i mina pallkragar. Inte i år heller, alltså. Eller, ja, blåklinten och dillen blev ju fin. Morötterna och löken blev ju inte mycket mer än blast. Kan bero på att jag inte gallrade. Och det kanske hade gynnat mina morötters tillväxtkurva, eftersom när jag odlar morötter strör jag ut fröna på väldigt låg höjd. Inget småpillrande med ett visst antal centimeter mellan fröna, det blir ingen sport av det då.

- Jag bloggar knappt längre för att jag i princip aldrig sitter vid datorn. Och skriva inlägg via yuppienallen gillar jag inte. Däremot har jag inga bilder på datorn, dom ligger på yuppienallen. Så spännande, bildrika spontana inlägg är i princip en omöjlighet. Nästan lite moment 22.

- Vår avkomma har varit på ytterligare ett besök på barnmottagningen i dag. Fortfarande liten. Eventuellt mjölkallergiker. Vi får se.

- Avkomman är även ytterst högljudd i skrivande stund. Mina snorfyllda bihålor riktigt vibrerar under hennes skrik. Alltid är det skrik. Är man arg så skriker man. Är man glad så skriker man. Jag kanske ska börja med det också. Eller nej, då blir avkomman ledsen. Då skriker hon.

- Datorn här är på upphällningen på alla sätt och vis. Knapparna börjar ha sitt eget liv. Den piper när jag trycker på Power-knappen. Den är nog döende.

- Funderar på att byta bil.

- Har börjat använda mineralsmink.

- Har i allmänhet börjat bry mig lite om mitt yttre. Eller ja, nej, det har jag väl inte. Egentligen. Men jag har i alla fall köpt en hårinpackning från en riktigt hårsalong. Poäng till mig. Den var på rea. Minuspoäng till mig.

- Har planterat ett körsbärsträd. Det står i Körsbärsdalen. Alltså vid ena gaveln på huset.

- Har sedan sommaren börjat göra egna akrylnaglar. Så simpelt. Nagelsalonger är överflöd.

- Har fått ett ödesträd av min mor. Den har klättrat upp i taklisten.

- Har sett Trassel helt oöverträffat många gånger. För att ungen gillar den. Och för att jag älskar den. Ungen identifierar sig med Pascal. Kameleonten. Pekar i handflatan så fort han är med.

Nä, nu ger jag mig. Nu känner jag mig tillfreds. För tillfället i alla fall. Nu när jag har punktat lite.
Adjö.