Det fanns en tid...

... då jag inte hade så ont i mitt sargade ben. Den onda tiden var över, trodde jag. Men nej. Tydligen är det så att man kan få ont typ, en sisådär, trefyra månader senare.

Det kan väl vara så att jag överansträngt benet. Eller att jag har smörjt dåligt. Men ont gör det i alla fall. Det har det iofs gjort hela tiden, och det är väl nåt jag måste vänja mig vid. Att, vid varje steg jag tar, bli påmind om mitt mongolida ben. Det är inte jobbigt att tänka tillbaka på själva grejjen, men det är lite smådrygt att alltid ha ont. Mer eller mindre. Ofta stramar det mest bara, men ändå. Varje gång jag har suttit eller bara stannat till lite måste jag sträcka lite på benet och invänta att huden ska hänga med i benrörelsen. Eller, har man inte tid med det kan man alltid tokhalta i några steg. Tills man kommer i kapp sig själv, så att säga.

Ibland kan det slå mig att det kommer vara drygt ett ganska bra tag framöver. Fast ok, det är ju mest småsaker. Kan du hålla Icakassen i knät? Det är ju lite trångt i bilen? Nej. Kan min dotter få sitta i ditt knä? Nej. Kan vi inte hoppa hopprep? Nej. Kan vi spela brännboll? Ja, om man får gå runt planen.

Och för att strö salt i såren (blinkblink) ser benet i övrigt ut som en köttfetthög. Alltså där det är inte är ärr. Det är inte normalt att ha hål/gropar/valkar/bubbel mitt på ett ben. Och han jag lever med vill inte titta på mig om jag inte har min skyddsstrumpa på benet.
Dock är jag medveten om att det finns folk som har det värre. Det är ju inte direkt så att jag har ramlat ner i kokande vatten när jag var barn, blivit sönderbränd och kommer att se ut som ett missfoster hela livet...

Men annars är allt bra. I dag har vi kommit fram till att jag alldeles för lätt att prata om bajs. Men det drar ner min mentala ålder lite. Det känns ju bra. Jag fyller faktiskt 24. Bara det kan man ju få en kris av.

Min värsta mardröm

Brunt vatten forsade ut ur våra kranar idag. Bajsbrunt.
Sug på den.
Brunt vatten.
Inte lite lätt missfärgat, utan helt ogenomskinligt brunt vatten.

Det var de värsta fjorton sekunderna i mitt liv, innan det gick till sig igen...

Irritation

När folk säger "Vad har du för tattoo på benet?"
"Tattoo"...

Vi lever i Sverige, vi pratar svenska, och på svenska heter det "tatuering".

Herregud.

Overheard konversation för ett tag sedan

När jag torkar bord råkar jag tjuvlyssna på fyra ungdomar. Två dataspelspojkar. Uppenbarligen inte skolans hetaste villebråd. Dock har de fångat två unga flickors intresse, och de fyra ska på ett s.k. LAN. Flickorna är nya på detta område och fnittrar mest.

Pojke #1: Men alltså HELT seriöst, KOM ihåg att ta med sovgrejjer!
Flickorna: Meh... *fnitter*
Pojke #2: Asså, man är väl inte dum?
Pojke #1: Jo, men alltså tänk på att det är deras första Lan.
Flickorna: *fniss fniss*
Pojke #2: Men asså det ju ba och slagga på tangentbordet.
Pojke #1: Då förstör man spelet.
Flikorna: *fnitter*
Pojke #2: Men har inte du funktionen att man kan låsa tangentbordet, blablabla?
Pojke #1: Meh, asså du pajjar ju ALLA dina stats om du sover på tangentbordet!
Flickorna: *fniss* JAaeee... *fniss*

Sen gick dom. Och pratar man på det viset är man inte cool. Alls.

Igår fick jag assistans...

... med att fixa till rabatten, med kantpinnar, bajs och jord och grejjer. Nanting se fint det blev. Så en av mina första frågor när jag kom hem i afton var "Har någon sagt nåt om rabatten? Har någon plingat på dörren, bara för att få säga hur fin rabatten är? Har någon gjort det?"

Så var icket fallet.

Hjärta

Allting kan gå ituuuu...

... min ugnslucka kan gå i tuusen bitaar!

Men, ja, hyresvärd?

Vad har vi gjort idag då?

Stekt pannkakor och jäst i sol.

Snart taco i byagård. Taggad...?

www.paperdollheaven.com

- För oss lite omognare.

Apropå djur

Varför har kissedjur mycket strävare tunga än typ älgar? Är det enbart för att kissen slickar sig ren och älgar och andra lentungade djur gnussar kroppen mot... eh... träd...?

Dagens insikt

Jag kom på en sak, när jag körde förbi stallet på vägen hem. En fascinerande sak. Egentligen. Tänk, vilken tur det är att evolutionen har skapat helt perfekta varelser. Texempel en häst. Att halsen är prick så lång som behövs för att den ska nå ner till marken och äta. Då börjar man ju fundera om det är så för alla betardjur. Och det är ju typ så! Kossorna, tänker man ju, har väldigt kort hals. Men då har dom ju taxbenen som kortar av höjden lite. Ha! Och tänk, att naturen har tagit sin tid på sig att utveckla alla dessa perfekta djur. Tänk alla obetardjur, typ katt och björn. Dom betar inte. Kort stark hals, och långa ben. Eller, ja... Oproportionellt långa ben i förhållande till halsen. Så om man undrar vad ett djur fördriver fritiden med kan man kolla på halsen.

Giraffen är väl undantaget... Dom måste ju fläka sig för att nå marken. Men, ja...

Sen kan man ju undra om det är halsen som blir förlängd med tiden, eller om djur börjar äta det dom kommer åt. Typ en varg som inte kan beta i naturlig ställning börjar käka annat för det är mer passande. Alltså, vad hände egentligen? Det där med giraffutvecklingen. Dom har ju überlånga halsar för att komma åt långt upp på kvistar. Men kan dom inte ha besparat sig att utveckla cplång hals och ätit det som fanns när dom hade stumphalsar. Om girafferna hade lärt sig från början att äta sandloppor så hade dom aldrig skenat iväg så där på längden. "Men vem skulle då äta längstoppakvista då?" Men ingen! Småbuskar skulle invardera jorden och alla djur kunde äta av allt. Och då skulle alla djur tillslut, om flera flera år, blivit ett och samma djur. För de äter samma sak. Ja. Och då skulle det bara finnas männsiska och djur. Eller det är ju egentligen samma sak. Så det skulle finnas djur och växter. Bara. Så är det ju nu också iofs, men då kunde man säga "Jag har ett djur." Och ingen skulle undra vilket djur, för det skulle bara finnas ett. Mhm. Just det.

Sug på den du.

Andreas vägrar ge mig ett rätt...

... när jag ska få igång yuppienallen.

Jag: Men, ska man inte bara hålla in knappen?
Han: Men NEJ! Man ska trycka EN gång. Ett längre tag...

Heee.