Jag kom på en sak, när jag körde förbi stallet på vägen hem. En fascinerande sak. Egentligen. Tänk, vilken tur det är att evolutionen har skapat helt perfekta varelser. Texempel en häst. Att halsen är prick så lång som behövs för att den ska nå ner till marken och äta. Då börjar man ju fundera om det är så för alla betardjur. Och det är ju typ så! Kossorna, tänker man ju, har väldigt kort hals. Men då har dom ju taxbenen som kortar av höjden lite. Ha! Och tänk, att naturen har tagit sin tid på sig att utveckla alla dessa perfekta djur. Tänk alla obetardjur, typ katt och björn. Dom betar inte. Kort stark hals, och långa ben. Eller, ja... Oproportionellt långa ben i förhållande till halsen. Så om man undrar vad ett djur fördriver fritiden med kan man kolla på halsen.
Giraffen är väl undantaget... Dom måste ju fläka sig för att nå marken. Men, ja...
Sen kan man ju undra om det är halsen som blir förlängd med tiden, eller om djur börjar äta det dom kommer åt. Typ en varg som inte kan beta i naturlig ställning börjar käka annat för det är mer passande. Alltså, vad hände egentligen? Det där med giraffutvecklingen. Dom har ju überlånga halsar för att komma åt långt upp på kvistar. Men kan dom inte ha besparat sig att utveckla cplång hals och ätit det som fanns när dom hade stumphalsar. Om girafferna hade lärt sig från början att äta sandloppor så hade dom aldrig skenat iväg så där på längden. "Men vem skulle då äta längstoppakvista då?" Men ingen! Småbuskar skulle invardera jorden och alla djur kunde äta av allt. Och då skulle alla djur tillslut, om flera flera år, blivit ett och samma djur. För de äter samma sak. Ja. Och då skulle det bara finnas männsiska och djur. Eller det är ju egentligen samma sak. Så det skulle finnas djur och växter. Bara. Så är det ju nu också iofs, men då kunde man säga "Jag har ett djur." Och ingen skulle undra vilket djur, för det skulle bara finnas ett. Mhm. Just det.
Sug på den du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar