Jag kom att undra på...

... en sak. Varför jag egentligen fixar med så mycket i huset. Ingen kommer ju ändå att hälsa på. Tre mil utanför stan. De enda som hälsar på att gubbens bror med tillhörande kompisar. Och dom är oftast av manligt kön, och skiter egentligen i hur det ser ut.

Så...

... var man i princip färdigflyttad. Soffan saknas dock. Den anländer på torsdag. Kissonga flyttas nog också kring den tidpunkten.
Men nu har jag nog fått upp allt på väggarna och alla saker ligger på utsedd plats. *Klapp på axeln*. Jag har varit duktig. Även om det har tärt på mitt stackars ben. Men jag vägrar dela rum med kartonger. "Rom är inte byggt på en dag" säger mamma. "Nä, men max två-tre" säger jag. Även om jag hade varit rullstolsbunden (förlåt, rullstolsburen heter det ju) hade jag ändå fixat och donat.
Så nu är jag alltså typ klar. Och skapligt nöjd med resultatet. Mitt enda problem är att mina möbler räckte inte till. Det ekar i vardagsrummet. Men whatever.

Annars har jag även hunnit med att späda på mitt ofantliga intresse av innebandy. Vissa tittade på match (läs: en period) i lördags. I Elofssonhallen. Fint bygge. Dålig match.

Thank God...

... att man har grannar/hyresvärdar med traktor och skopa som kan skotta åt en.
Nasemyckettragiskt drygt det är med en halvmeter snö och femhundratusen kvadratmeter stor gård. Där har vi en nackdel med husboende.

Every rose has its thorn.

Då hade man lallat runt lite i gammlägenheten...

... och jag kommer verkligen att sakna mitt lilla skyffe. Det är lite bittersweet att lämna den. Min alldeles första lägenhet, där jag bott i många år... Men ett hus på landet är väl inte fel heller... Man vänjer sig väl...

Ja, jag vet att jag är lite nörd...

... men jag blev så fascinerad när jag wikipediade lejonhybrider. Liger och tigon har man ju hört talas om, och de är balla. Ligern kan väga uppemot/över 600 kg. Jämfört med en lilltiger eller lejon som väger omkring 200-300 kg. Fatta den bjässen till avkomma...

Men jag har hittat hybriden som är mest awesome, en leopon, alltså leopardhanne/lejoninna;

Det är typ det finaste djuret jag har sett.

Redaktionen tipsar om sidan
http://www.hemmy.net/2006/06/19/top-10-hybrid-animals/
eller Googla "Top 10 animal hybrids" och slösa nån timme på bildtittande.

Det s.k. tagstället...

... har inte plast på ytan. Det är hud.

Definera ordet skillnad...

Tvånästantre veckor post op. ser man ut på detta vis. Och det ser väldigt fint ut, sägs det.

It's the end of the world as we know it...

... för lilla, söta, underbara Sylvia har lämnat jordelivet.

Hon lämnar ett tomrum efter sig.

Typiskt.

Så fick jag tvärpanik igen...

...när jag googlade hudtransplantation, i syfte att få veta om det är OK att börja stödja fullt på benet och böja det hursomhelst efter två veckor. Det fick jag inte veta av min googling. Däremot fick jag veta att risken av stor (enligt många sidor ute på webben) att man kommer att få sprickor och vara extremtorr om huden både på tagstället och själva transpl.stället. Och detta kommer man vara i flera månader och man kommer ha svårt att röra sig.
What? Vi som jobbar på springjobb då? Piss. Jag hoppas att mina kära kollegor har överseende med att jag kommer vara halvt handikappad i nått halvår eller så... Jag får göra skagenröran och stå i kassan...

Dessutom får jag inte fara på solsemester (eftersom att jag är så stort fan av solen, och jag hade en solresa på agendan :P) eftersom på mina ben betraktas som ganska väl brännskadade och brännskadad hud får icket utsättas för sol på fleeeeera år. Det är ju kul. Det blir Beach Badshorts 2010.

Nu har det gått ett par dagar...

...sen jag bestämde mig för att sluta med droger. Alltså narkotikaklassade smärtstillande piller. Folk säger att man kan bli beroende av dom. Ääääässsch, tänkte jag. Iiiiiinnte blir jag beroende. Men nu verkar det vara så att jag hade fel. Jag mår som konstigt och svettas och fryser hela tiden. Typ feberfrossa. Sen kan jag vara deprimerad ett tag för att sedan vara hyperglad en sekund senare. Iofs har jag varit lite så ändå sedan olyckan, men ändå.
Så här sitter jag med abstinensbesvär, och det är inte kul.

Annars börjar jag få panik över att jag måste börja jobba snart. Jag har ju totalt handikappad. Tänk om min kära läkare Patrik Boivie (uttalas Bääääväääää, fick jag veta) säger att det OK att jag börjar jobba när det är tänkt, hur ska det gå då? Jag har varit i princip stillasittande i snart fyra månader, vilket medför att jag har absolut ingen ork eller styrka i kroppen alls. Jag kan typ inte gå ett varv runt i huset utan att bli andfådd. Och benmusklerna är förtvinade känns det som. Jag kan inte böja fötterna som normala människor, det gör pissont om någon rör vid mina ben, det känns som om knäna är böjda åt fel håll, ryggen laggar då och då... HUR ska jag kunna börja jobba?

Bajs bajs bajs.

Idag är det officiellt...

... gubben är helt utskriven från lassa. Inget blått band runt vänster handled här inte.

Jag har blivit tv-junkie på några dagar...

... och det här ser jag på, i fall ni vill veta. Jo, det vill ni ju.

Fram till 12.45 ser man på lite blandat. 12.45 ser man Ellen Degeneres på femman. Efter det ser man Vanity Insanity på fyran eller Jay Leno på nian. 14.25 zappar man till fyran för Jon, Kate och åtta barn. Det är det bästa programmet på dagen. Idag råkar de visa tre avsnitt i stället för ett. Heureka! Men 16.00 måste man byta kanal. Trean repriserar Top Model 5. Så det ser man till middagen är serverad. Efter det hinner man se slutet av Du är vad du äter på trean efter man ätit middag. Sen är det dåligt på tv till typ 20-tiden. Då får mor och far välja kanal. Och jag ligger i sängen i stället för att sitta i fåtöljen. Eventuellt sitter jag vid datorn eller tvättar håret. Vid 20.00 brukar det oftast börja något bra program. I nödfall ser man på Animal Planet. Det går alltid bra. Klockan 21 börjar det alltid någon film som man kan se, typ Paradiset, Sprängaren, The Break up... Sen somnar man vid 22-23-snåret.

Nåntingsemycketragiskt liv man har när man är handikappad. Jag känner mig som dom där tjockisarna man ser i Generation Fett. Som bara sitter i en fåtölj heeeeela tiden, och låter andra laga mat åt en, och passa upp på en hela tiden. Det saknas bara att jag hade blöja så andra kunde torka mitt bajs också.

Men snart ska jag nog allt va på benen igen och tillbaka på arbetsplatsen. Tro det eller ej, men man behöver ett jobb att gå till för att inte sjunka genom jorden totalt. Faktiskt.

Efter en hudtransplantation har man fullspäckat schema:

Mån 4/1
11.00-15.00: Operation på lassa.
15.00-17.00: Ligga på sofflocket.
17.00-17.15: Middag, 2 knäckemackor m. avokado.
17.15-22.30: Ligga på sofflocket.
22.30: Sova.

Tis 5/1
8.00: Vakna för att äta medicin.
8.01-10.00: Sova.
10.00-13.00: Fördriva tiden i sängen med mobilspel, telefonprat, lek med katter m.m.
13.00-13.20: Sitta i fåtölj och äta "frukost" som man får serverad av betjänt (a.k.a. mamma).
13.20-13.30: Borsta tänder, kissa.
13.30-15.30: Sitta i fåtölj.
15.30-15.35: Kisspaus.
15.35-17.00: Sitta i fåtölj.
17.00-17.20: Middag serverad av betjänter.
17.20-19.00: Ligga i sängen.
19.15-??: Dator.

What will happen next?