När man är på återvinningen...

...och man "råkar" slänga en teckning i lämplig container, och ungen ba "Näääääj!! Min teckning!!"
Och man försöker be om ursäkt och sen försöker häva sig upp och lirka upp teckningen, som ju inte landade allt för långt ner i avgrunden, men klarar det inte p.g.a. inte atlet. Och ungen är ledsen, och man ba "förlåt, det var inte meningen att den skulle slinka med. Kom så åker vi på affären och köper en tablettask, det blir väl bra?" När ungen tycker det är en bra lösning, då vet man att man har "Årets Mamma"-priset som i en liten ask.

Men alltså. När man hämtar på dagis och hon har ritat något kludd kors och tvärs och hon tycker det är jättefint och värdefullt, då tycker inte jag det. Okej, om hon hade ansträngt sig med lite glitter eller löv fastlimmade eller nån form av plast inblandat. Då har jag faktiskt en pärm där jag sparar sånt. Men kludd. Nej, det ryker. Jag kan inte spara på allt hon drar hem. Sånt får man slänga. 

Men det kostar en tablettask.

Innan hon går och lägger sig...

...brukar hon ligga en stund framför teven och varva ner. Nu för tiden vill hon se Alfons Åberg på teve, via YouTube. Det enda störande momentet är reklamannonserna innan själva klippet som man måste klicka bort. Det tänkte jag inte på, utan satte bara igång Alfons, och började vända mig ut ur rummet.

- Mamma! En kram!
- Va?
- En kram!
- Vill du ha en kram? Nåhh, vad gulligt. Klart du ska ha en kram!
- Nej, mamma, EN KRAM!!
Då trillade poletten ner.
- Jaha. Reklam heter det.

Det var ju... 2015 av henne. Inte fullt så kärleksfullt som min hjärna ville ha det till...

Jag gillar mitt lilla hus...

...med Välkomst-tavla. Ja. Det gör jag.

En icke optimal situation..

...är när mamman ligger i totalt mörker och ber för att migränen ska försvinna. Dock bara inne på andra dygnet så...
Sedan är pappan vingklippt. Vet ni hur lite man kan göra med axelfraktur? Inte byta blöja och laga mat och sånt därnt roligt, i alla fall.

Tur farmorn finns och kan ta hand om Moatoa. Alla andra får alltid ställa upp för oss, och vi får aldrig möjlighet att återgälda. Nån gräsklippning och byta krångliga lampor. Det är typ så vi kan tacka folk.

Eller så får dom äran att skriva testamente åt mig. Hör ni, så gammal och ansvarsfull jag är.

Titta där uppe på taket...

...och fokusera på snörasskyddet. Det har jag satt upp. Själv.  Okej, med steghållning och uppmuntrande tillrop från Ante/pappa/svärfar och ångestvankande från mamma för att jag arbetar på taket. Men att hitta rätt utrustning (jobbigt i sig, eftersom vi har oerhört konstig takplåt), mäta, montera och tätat och har jag gjort. Själv. Klapp på axeln.

Jag ville bara att alla skulle veta det.
Vi får väl utvärdera i vår om jag utfört ett godkänt arbete.

Jahapp...

...då var man själv då. För natten. Alltså mina barn är ju hemma, men Ante tillbringar natten på sjukhus. Barnen sover och det känns verkligen att han fattas, även om han mest ligger och sover eller annat ej iögonfallande när han är hemma. Jag gillar ju att vara själv. Men jag inser hur väldigt tomt det blir att inte säga godnatt till nån. Han brukar ju ligga här bredvid. Det är en vana. Och jag saknar honom nu. Jättefjantigt, jag vet. En natt. Men jag är van att kunna beklaga mig över jobbiga nätter och sånt till honom. Så är han inte här, och det är inte självvalt.

Jag har inte sovit själv på sex år. Bortsett från mina egna sjukhusvistelser. Nog skulle jag kunna vänja mig att vara själv. Men jag vill inte. Vår familj är 75 % idag. Konstig känsla. Jag är inte van. Men det kanske är bra det här. För min karaktär. Ensam är stark.

Tjuvleker...

...med syrrans grejer i syrrans säng när hon är på dagis. Snorar ner gör vi också. Men det hör till.

Jag har ny sängkompis...

...och det är nästan lite underligt hur snabbt Sindy tog sig an Kisses sovplats. Men det är väl rangordning och sånt tjafs. Mysigt är det ju. Bara det att jag gravt underskattat vikten på Sindy. Eller så var Kisse lätt. Hon vägde väl runt ett kilo när hon dog, och flög som ett nyfallet höstlöv när man rörde sig om natten. Sindy väger runt 5-6 kilo, och är orubblig. Tänk er själva, det är som tre paket vetemjöl som snor ditt täcke.

Jaja. Hon är bra värmekälla i alla fall. Särskilt när man glömt stänga sovrumsfönstret och utomhustempen ligger runt noll grader...