Så är det

I brist på annat spännade tvärögna jag igenom min inlägg här på bloggen. Jag hoppar över ord/bokstäver ibland. Det är liksom inte stavfel. Jag bara hoppar över vissa ord. Jag skriver för snabbt för att hjärnan ska hänga med. Lol.

Karta för senildementa

Okej, så här är det. Jag tänkte dra över taket i "sovrummet" i samma färg som väggarna, men eftersom jag insett att det där med att hitta exakt samma kulör som bröts för sisådär två år sedan inte är gjort i en handvändning, så har jag lagt det på katthyllan ett tag. I stället har jag gjort ett litet ansiktslyft i köket. Vissa kan tycka är det är lite skumt. Men what the hell vet de om inredning?

Anyway. Resultat.

Före

Efter

Voila!

Får icke glömmas

Jag har tänkt på det ett tag nu, det här med K och A-brunnar. När man var liten och Fucking Åmål förändrade hela synen på världen, trodde man ju stenhårt på att kliver man på en K-brunn kommer kärleken blomstra för en. Kliver man på A-brunnar däremot... Ve och fasa... Nu sådär lagomt många år senare kommer jag fortfarande på mig själv att undvika att kliva på A-brunnar. Det är inte så att jag springer runt och letar K-brunnar, de skiter jag lite i.

Men A-brunnar kliver jag helst inte på.

Jag ska ha en Gran Torino -72 när jag blir stor

I går var vi minsann på bio.
Fräschaste popcornmenyn, med popcorn/dricka/karrapåse, för endast 27:-
Ibland lönar det sig att va bundis med biografpersonalen.

Nu ska jag spela lite Mafia Wars

Jag har kommit på att jag är utomordentligt duktig på att slänga in mina catch-frases i samtal med personer jag inte känner sådär jätteväl, utan bara lite. Exempelvis den trevlige servicekillen på Papperspartner som ser ut som en styckmördare.

"Jomen, precis/visst är det så"
"Det kan jag tänka mig!"
"Ja, jag menar ju det"

Dessa meningar passar alltid in i samtal. Det spelar liksom ingen roll vad samtalet handlar om. För att verka intresserad, eller bara i största allmänhet, kan man alltid använda sig av ovanstående uttryck. Feel free to use them.

På Ica var jag

när jag upptäckte hur mycket jag ogillar folk som inte lägger fram nästakundgrejjen på bandet efter sina varor. Om man inte har något bättre för sig och man ser att det glider in någon bakom i kön, så hör det väl till vanligt folkligt vett att lägga fram pinnen? Bara för att vara en fin medmänniska, om inte annat?

Eller?

Det är utmanande att skriva på laptop med långa naglar.

I dag har jag gjort två goda gärningar. Jag har hämtat en halvt invalid bekant på busstationen (så jag t.o.m. missade morgonfikat). Efter en timme skjutsade jag även honom till flyget (så alla jag arbetar med blev purkna för jag försvann en stund, kändes det som).

Vad jag är snäll, alltså. Jajjebox.

Kl. 01.30 lördagnatt spikade jag upp en spegel.

Efter Sundsvalls-trippen har jag nu en matta i köket (19 kronor-slådetdu!) och pyntat kylskåp. Nöjd.

Jag har insett vilka tre affärer jag mest av allt önskar mig till Umeå:
Panduro, Designtorget och Designhouse.

På Panduro spenderade jag typ en timme. That's right.

Del 2

Det var inte så farligt som väntat. Det var t.o.m. trevligt. Förutom vid vissa tillfällen. Men överlag så var det OK. För övrigt har jag aldrig svullat så mycket som i helgen... Den mest positiva händelsen var när jag bröt mig fri från flocken och satt mig på en bänk i en timme.

Ensamvargen har talat.

Del 1

I veckoslutet ska jag och min workposse dra till Sundsvall/IKEA. Det känns ju trevligt. Vi får se hur det går. Sju fruntimmer. Vi får se hur det går. Jag uppdaterar senare.

Om jag kommer ur det levande.

Troligtvis är detta ett vanligt talesätt i Amerika

Jag har en vän som är amerikan, och som ville att jag skulle hänga med honom och hans två andra amerikanarvänner (som jag träffade en timme tidigare) och spela biljard. Det kändes skumt i och med att jag inte känner de andra två.

Jag: It would just be awkward. You guys and me as the third wheel...
Han: No it won't. And actually you'll be the fourth wheel and four wheels make a car, so you're good!

Det tyckte jag var fint sagt.

Men jag följde ändå inte med.

Tänkte plocka vuxenpoäng med pensionsmöte på banken

MEN kunde inte tanten som bokade in mötet åt mig upplyst mig om att ta med ALLA papper som har NÅGOTSOMHELST att göra med pensionen innan jag slösade mig dyrbara tid på att gå dit för att i princip VÄNDA REDAN I DÖRREN? VA?

Tattare.

POD

YOU READY?

Missförstå mig inte

Nu ska jag berätta något som kommer skaka alla till grunden.
Jag läste på text-tv om några grisar i något slakteri som inte var helt döda innan dom skållades.
Alltså, självklart tycker jag synd om grisarna, det skulle vara udda om man inte gjorde det, men egentligen bryr jag mig inte så mycket. Alla andra i hela universum skulle ju gå i taket över denna fasansfulla upptäckt. Men jag tar det med en axelryckning. Det gör jag med det mesta faktiskt. All såndär livsomvälvande information. Axelryckning.
Källargubben i Österrike - Axelryckning.
Någon har blivit hundbiten - Axelryckning.
Taket rasar på någon skola - Axelryckning.
Växthuseffekten - Axlryckning.

Självklart har jag åsikter, och för gärna diskussioner om sådana här saker, men jag är liksom inte den typen av person som dagen efter upptäckt slänger mig in i ett samtal om sådana saker bara för att alla ska få beklaga sig över hur hemsk världen är i bland. Det känns inte värt det. "Har ni hört om gubben med källaren" "Ja, visst är det hemskt" "Jamenvisstärdet".
Jo det är hemskt med alla hemskheter, men vad ska jag göra åt det? Antingen tycker man en sak är rätt eller fel. En åsikt. Men där stannar det. Jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte om grisarna. Eller jo, det gör jag väl, men egentligen inte. Jag tycker att det inte är försvarbart, exempelvis hur slaktdjur behandlas, men jag kan inte stoppa det. Det är naivt att tro att jag som ensam individ kan göra det. Därför bryr jag mig inte mer än vad jag gör. Jag kämpar inte för djurens rättigheter, eller för att stoppa försurningen, eller att ge afrikanska barn möjligheten att gå i skola. Jag är ingen aktiv kämpe. Därför kan jag säga att jag inte bryr mig om det. Jag tycker inte att man med gott samvete kan säga att någonting är så hemskt och så fruktansvärt om man inte aktivt försöker stoppa problemt.

Svennebanan: Beklaga allt, men försöker inte lösa något.
Man bryr sig inte då.

Dagen efter Melfest är 80-talet fortfarande bättre

Jaha. Vann rätt låt? Jag tycker det. I syftet som vi röstar fram skiten.
Även om jag helst hade sett älskade h.e.a.t som herrar på täppan.

Finns det något som framkallar en sådan fin känsla som 80-talsrocken? Håret, kläderna, attityden, cymbalerna... Det är bra skit. Därför älskar jag att någon på 2000-talet imiterar (om man får hårddra och använda ordet "imitera") guldepoken.

http://www.youtube.com/watch?v=nTgnSW6MOdM

Youjustgottaloveit

Jag känner igen mig i huvudpersonen

Dag/klockslag: 13.30, Lördag a.k.a. Självmordsdagen.
Scen: MVG, Umeå.
Bakgrund: Huvudpersonen vill köpa pensel på Clas Ohlson.

Handling:
En ung kvinna försöker förgäves ta sig fram i en galleria i centrala stan. Även fast denna inte är fullproppad med folk lyckas de tre personer som ska åt samma håll som den unga kvinnan blockera hela gången i bredd. Dessa tre, näst intill hjärndöda personer, kan tydligen inte för sitt liv maka på sig och släppa fram övriga fotgängare som inte har avsett att förflytta sig i 2 km/h. Den unga kvinnan vet att man inte får skrika åt andra att de ska rappa på/öka takten, vilket medför att hon tillslut kokar inombords och vill inget hellre än klubba ner alla människor som blockerar vägen med sitt tröga uppförande. Tillslut lyckas en annan förargad människa armbåga sig fram mellan de tre som är trögheten personifierad. Kvinnan tar häl på denne och och kan återigen gå i normal takt.

Lite senare, Clas Ohlson

EXAKT samma sak utspelar sig i Clas Ohlsons trångtrånga gångar. Nu börjar det bli jobbigt för den unga kvinnan, som i ett lyckat försök att ta sig fram, troligtivs sparkade av hälsenan på gubben som bara såsade på framför henne.

Ytterligare lite senare, MVG

Samma scenario. Dock börjar kvinnan skaka helt okontrollerat och i ett ryck förvandlas hon till ett stort, ohyggligt grönt monster. Monstret förstör i sin ilska HELA gallerian och alla tröga, tröga männsikor i den. I sin ilska växer sig monstret större och större, ödelägger mer och mer och inget kommer någonsin att stoppa det.

Såvida inte folk lär sig att RAPPA PÅ.

Prick nu

tycker jag all snö skall upphöra att existera.

Skjuts in i duschen. Nu.

I morgon är det för övrigt ett år sedan jag skapade bloggen. Ett helt år. Feliz cumpleaños.

A year older - None the wiser.

Meet Clint

Jag har en inneboende. Clint. Clint och jag har nyss flyttat ihop. Clint har bordeline-personlighet och finns på tre ställen samtidigt. Vart jag än vänder mig ser Clint mig. Clint har även en picka som han alltid pekar åt mitt håll. Clint älskar mig inte.

Uppmaning

Köp detta.

Mot trafficking.

Fagert halsband.

T.O.D. 18.13

I dag har jag dödsförklarat min blombukett. Tre veckor gammal blev den. En känsla av vemod sköljde över mig när jag ryckte upp dem ur vasen och hivade dem i soppåsen. Vi delade ändå livet i tre hela veckor. Inte illa för snittblommor. Ett långt och härligt liv hade de, med någon som hand om dem med fräscht vatten då och då med en tillhörande spraydusch. Det värsta är att det var inte ens många blommor som faktiskt var döda. Bara två stycken. Resten var knappt vissna, på sin höjd lite torkade i kanterna. Men jag kände att det var dags. De hade ändå inte länge kvar. Jag var tvungen att avliva dem. Pull the plug, så att säga. Hellre det än att se de långsamt gå mot sin oundvikliga död.

It's better to burn out than fade away.

Note to self: Köp 25W-lampor

För ett tag sedan hade jag en granne. En gammal tant som luktade mandelmassa. Hon var senil/hade alzheimers och höll sig mest hemmavid. Hon gjorde mindre och mindre väsen av sig, och tillslut anade jag att något hade hänt. Det luktade lite mindre, och det var svart i fönstrena. Jag började fundera på om hon hade lämnat jordelivet eller styrt sin kosa mot något ålderdomshem. En vacker dag för någon månad sen såg jag hennes lägenhet på hemnet, och jag förstod att mina aningar blivit bekräftade. Sweet, tänkte jag. Nya grannar. Nice.

Nu har de nya människorna börja fixa och dona, spackla och måla. Jag har sett ett par stycken (i titthålet, of course) som jag antar hör till the neighbor-posse. Ögongodis, for sure, men jag har redan utvecklat en liten avsky för dessa arma människor. "Usch vad det luktar i trapphuset" hörde jag idag. MEN KOM INTE HIT OCH TRO ATT NI KAN KOMMA OCH TRO NÅGOT. Flytta inte hit om det ska vara på det sättet. Säkerligen kommer x antal arga lappar fästas på anslagstavlan från dem. Det skulle inte förvåna mig... "Sänk volymen"... "Ta bort luddet"... "Smäll inte i dörrarna".

Idioter är var de är.

Antar jag.

Dagens önskan

Good Lord, vad man skulle behövt vara datanörd egentligen. Shit pommfritt va enklare vissa saker skulle vara. Mhmmm.

Den du

Jag borde rensa garderoben.
Jag borde köpa nya kläder.
Jag borde laga bilen.
Jag borde ringa nån sjukgymnast eller nåt.
Jag borde ta en längre promenad.
Jag borde tvätta fönstrena.
Jag borde irritera mig mindre på att min nya ultimata skiva inte funkar i bilen.
Jag borde även rensa ut frysen.
Jag borde äta något annat än bananer och äpplen.
Jag borde inte se fram emot Desperate Housewives så mycket.
Jag borde bråka lite till med förrådet.

Jag ska måla naglarna. Rosa. Word.

POD

Minst en.

Solen skiner och det luktar bredspackel från grannen

Vid normala omständigheter brukar/ska snittblommor dö på tretillfyra dagar.
Jag har bukett blommor som har stått i två veckor.
Två veckor.
Inte ens lite ihoptorkade.
Två veckor.
Inte ett blad tappat.
Två veckor.
Två veckor är fjorton dagar.
Det är tio dagar längre än väntat.

Jag vet att alla är avis på mina gröna fingrar.
But don't be a hater.