För ett tag sedan hade jag en granne. En gammal tant som luktade mandelmassa. Hon var senil/hade alzheimers och höll sig mest hemmavid. Hon gjorde mindre och mindre väsen av sig, och tillslut anade jag att något hade hänt. Det luktade lite mindre, och det var svart i fönstrena. Jag började fundera på om hon hade lämnat jordelivet eller styrt sin kosa mot något ålderdomshem. En vacker dag för någon månad sen såg jag hennes lägenhet på hemnet, och jag förstod att mina aningar blivit bekräftade. Sweet, tänkte jag. Nya grannar. Nice.
Nu har de nya människorna börja fixa och dona, spackla och måla. Jag har sett ett par stycken (i titthålet, of course) som jag antar hör till the neighbor-posse. Ögongodis, for sure, men jag har redan utvecklat en liten avsky för dessa arma människor. "Usch vad det luktar i trapphuset" hörde jag idag. MEN KOM INTE HIT OCH TRO ATT NI KAN KOMMA OCH TRO NÅGOT. Flytta inte hit om det ska vara på det sättet. Säkerligen kommer x antal arga lappar fästas på anslagstavlan från dem. Det skulle inte förvåna mig... "Sänk volymen"... "Ta bort luddet"... "Smäll inte i dörrarna".
Idioter är var de är.
Antar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar