Jag bara älskar...

... när Riksbyggen skickar inkassobrev från start. Här börjas det inte med en originalfaktura på överlåtelseavgiften. Och inte en, två eller tre betalningspåminnelser. Nänä, här fläskar vi på med inkasso på en gång. Det är mest effektfullt.

Jaja, nämen, det är väl så dom jobbar på Riksbyggen. Man blir ju lite irriterad.

Inkasso. Pinsamt.

Back on demand

Svulstret i vecka 32.

Och mitt i skrivandet med Formel 1 i bakgrunden...

... "gå in på vår Facebook-sida och läs om bilar blabla".
Jag blir lite putt över det här med Facebook. Facebook håller på att ta över världen helt. När jag var liten gick man in på någons hemsida och röstade på grejjer eller fördjupade sig om saker. Nu ska man gå in på Facebook och göra det. Och ska man ha kalas eller bjuda upp till evenemang blir man inbjuden via Facebook. Och hur ska man bjuda in de som inte har Facebook? Måste man då skriva en inbjudan, med penna och papper? Och lägga i kuvert, och veochfasa köpa frimärken och masa sig till en gul låda?

Det slog mig igår också, när vi funderade över nuvarande ålder på en i grannskapet. Gamla hederliga födelsedagsboken åkte fram. Där fanns hon inte. Nä, men logga in på Facebook, sök på hennes bror, och du må finna självaste henne. Och hennes mamma och pappa och mormor och morfar och hennes avlidna hund som har egen sida och alla hennes vänner och hennes födelsedag och telefonnummer och allt annan dynga som är helt ovärt att resten av världen ska veta.

Måste allt vara så öppet? Och måste Facebook ta över världen? Varje tv-program, radio-program och alla politiska partier och massa andra viktiga saker har en Facebook-sida. Och det är typ där de förväntar sig att få fram vettiga synpunkter och få höra folkets röst. Och det är bara i Sverige. Någon måste stoppa Facebook. I framtiden kommer man inte fråga "Har du internet på din dator?", man kommer fråga "Har du Facebook på din dator?". Det är det som kommer att räknas, verkar det ju som så med den här framfarten. Jag känner jag blir förbannad.

Jag ska sluta använda dator.

Det där med att föda barn...

... det är ju tydligen en del pappersarbete det med. Som den där födelseplanen som också ska skrivas. Vad ska man skriva i den? Det enda jag kan svara på egentligen är väl frågan om vilka smärtlindringsmetoder man föredrar. Eller egentligen inte. "Föredrar". Men jag har väl aldrig gjort det förr, hur ska jag veta vad jag föredrar? Hur kan vi stödja samarbetet mellan dig och din partner under förlossningen? Det undrar dom. Men, hjälp oss bara att ta emot ungen och bedöva mig om jag skulle... föredra det. Hade jag fött något tidigare hade jag väl kunnat skriva nåt vettigt, skulle jag tro.

Hur tänker du dig de första dagarna efter du fött? Vad ska jag svara på det? Ska jag kanske få dom att tro att jag ser hoppfullt på dagarna. Jo, jag hade tänkt att amningen skulle komma igång och vi har rutiner på det innan jag ens lämnat BB. Sen tänkte jag mig att ungen ska sova hela nätterna, och allt kommer att vara frid och fröjd hela tiden. Eller ska jag vara ärlig kanske. Ja, alltså min värsta farhåga är ju att jag inte ska älska mitt barn och jag kommer glida in i djupaste förlossningsdepressionen på en gång. Men blir det inte så är jag nöjd om alla i familjen andas och alla har tak över huvudet, allt annat ordnar sig nog med tid och erfarenhet.

Då skulle hon bli arg, min barnmorska.

Jo, vi bor ganska centralt...

... när fåren bräker på andra sidan älven, kvigorna råmar i hagen nedanför huset, kissen springer ut och in i öppen dörr och nu har någon granne en tupp som skriker i tid och otid.

Fabulous.

Att dela broderligt gör man ju alltid...

... ryggmärgsmässigt. Men nu bor jag med en som inte tänker "3 kvar, 1,5 var" utan "3 kvar, 2 till mig, 1 till henne". Det blir man ju irriterad över.

Och han tycker jag lägger för stor vikt vid en muffin.
Men, alltså...

Vadå...

... finns det helt random folk som läser mina meningslösa inlägg?
Ballt.