Jag blir så less, så less på mig själv.
Jag bestämde mig för att färga håret hemmavid idag. Och skita i frissans hårda ord om slitet hår. Jag har ju färgat håret hemma minst en miljard gånger, och visst har man gjort sina misstag färgmässigt genom årens lopp. Så idag var jag på Maxi. Såg en färg, tittade på kartongen, tyckte kanske att det såg lite rött ut (vilket bör undvikas eftersom minsta rött i mitt hår blir RÖTT) men tog den i alla fall. Väl hemma blandar jag färgen och ser på en gång att det kommer att skita sig. Oundvikligen. Men kladdar på ändå. Redan innan och även under tiden jag färglägger håret tänker jag hela tiden: Behöver inte vara så noga, måste ändå panikåka till Rimi och köpa ny färg direkt efter.
Och visst blev det så. Bajsröda rötter och äcklig halvdassig färg på längderna. Så här sitter man med skallen i klassiskt brun nyans efter att Rimi räddat riset.
Summa summarum kan man säga att man lär sig alltid av sina misstag. Det har jag bevisligen gjort för länge sedan. Hjärnan vill en logisk sak, men kroppen sätter sig på tvären och gör tvärt emot. Varför, kan ju snillen spekulera i.
Borderline?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar