torsdag 16 april 2009

Och i trapphuset stinker det lacknafta, och ingen vet varför

Jag var på affärn i dag och skulle införskaffa lite mat. Framför mig i kassakön står en karl. I kön bredvid står en annan karl. Karlarna verkar känna varandra. De börjar prata med varandra. Om den enes son som är i Kina, och som absolut inte vill att föräldrarna ska hälsa på. Och om den andres välmående, så där i allmänhet. So far är jag med. Detta brukar ju hända en själv lite då och då. Att man parallellköar med någon bekant, och pratar lite med denne. Men vad gör man sen? När man ska börja lägga varor på bandet och betala, och ska koncentrera sig på det? Ska man säga hejdå till den bekante då? Det kan man ju inte göra... Man ska ju inte gå någonstans. Man ska bara inte fortsätta prata. Men det känns lite ohyfsat att avsluta samtalet så helt abrupt. Alltså måste man invänta sitt packande av varor och tajma det med den bekante, oavsett om denne har fem gånger fler varor än en själv, så att båda är klar samtidigt. Då kan man lämna butiken samtidigt om liksom avsluta samtalet på väg ut genom dörren. Visst ska man göra så?

Eller ska man bara skrika HEJ DÅRÅ!! så hela butiken hör, eller vad?

Sånt kan man ju fundera över...

Inga kommentarer: