Vuxensidan av mig har övertaget och, torr som man är, blir spargrisen tjockare i framtiden. Inget slöseri här inte. Man vet aldrig när spis/kyl/bil går sönder.
Det är väl helt OK. Det där med att spara. Men tillslut övergår det i sjukdom, och man unnar sig aldrig något. Jag ligger på gränsen.
Men nog ska man väl kunna hosta upp dinero till ny säng. Min är ju som bekant trasig, vilket jag har beklagat mig över ett ganska bra tag nu. Men jag får liksom aldrig tummen ur, och jag lever på bortförklaringen "IKEAs sängstomme Malm finns inte 120 cm bred i svartbrun".
Detta håller jag fast vid tillsvidare. Japp, det gör jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar