Nu, exakt idag, är bäbis sex månader...

...alltså ett halvår. Den tiden som jag längtade till när hon var nykläckt. För den här tiden skulle vara så bra jämfört med då. Blev det så? Ja. Nästan så jag skulle säga det. 

Om vi ser tillbaka på det onda; hon hade kolik. Hon hade inga rutiner. Hon vaknade när man hade försökt lägga henne på kvällen, och var vaken till 22-23-tiden. Hon var hård i magen. Jag kände henne inte. Jag visste inte vem hon var. Vad hon gillade. Vad hon inte gillade. Ändå känner man ju att "det är så simpelt med minibäbisar", för "dom bara äter och sover". Jomen så är det ju. Men det är ändå bättre när dom har lite kött på benen och man börjar känna dom. 

Nu är hon i bra schack. Det enda missnöjet med bäbis jag har är att hon vaknar på nätterna. Inte så att hon vill äta. Inte så att hon är upprörd. Hon är bara vaken. Allt mellan en halvtimme och upp mot två timmar. Och allt mellan en till hundra gånger per natt. Okej, det blir bättre. Det märker jag ju. Men det hade vart trevligt om hon kunde skärpa sig lite och sova på nätterna. Ingen påverkan av mig funkar. Varken lägga henne senare eller sova mindre på dagen eller nåt sånt ger effekt på nätterna. Möjligen blir hon mindre hajpad nu när hon får välling innan sovning, och inte ersättning. 

Annars är hon bra att ha i görningen. Tanterna på Konsum tycker hon är söt med sina tjocka kinder, hon skrattar åt allt, tycker storsyrran är bästa lekkamraten och äter det mesta. Än så länge. *Ta i trä*. Hon är helt ok. 

Storasyster då. Jag måste ju nämna henne i alla fall. Hon är jag mest fascinerad över allt roligt hon säger. Och gör. Typ som när hon frågade efter "den lilla boken. Som mormor också har". Jag fattade inget. Det var Vår kokbok hon var ute efter. "Jag ska läsa den för Vera". Sen gick hon till madrassen där bäbis låg i babygymmet, lyfte bort själva gymmet från henne och sa "Nu Vera. Lyssna här. Blablabla. Bläddra. Blabla. Inte sparkas nu. Lyssna". Sen lyfte hon tillbaka gymmet över bäbis och bara "Så. Nu har vi läst klart. Här får du babygymmet". Som värsta befälet. Ofta hon använder avancerade ord som babygymmet? Hon som knappt kan prata? 

Jaja. Dom är fina tillsammans. 

Och nu har jag ont i skrivtummarna. Mobilbloggar förstår ni.