... så travar vi ved. I tre timmar. Och när jag säger "vi" menar jag "gubben, mamma och svärfamiljen". Själv satt jag mest med kramp i ischiasen och magen, och bar småklabbar och spred glädje. Men ändå. Nu kan det vara vinter i ett halvår till om det vill, vi kan göra eld ändå. Grymt najs att ha ved till världens ände. Och om dagen hade varit en film hade dom som körde traktor i fem timmar och bar in all ved undet tak platsat i eftertexterna under "special thanks to". För jag kan ju aldrig göra något så fantastiskt som detta i gengäld. Så special thanks to alla dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar