Jag är full av beundran gentemot min 90-åriga granne. Hon ramla ner för trappen och smällde in fejjan i väggen/blev mosad mot stenhårdaste betonggolvet, utan att ens skada sig. Jojo, visst ser det ut som hon har varit i gängslagsmål, men inte ett ben blev brutet. Skulle jag har ramlat utför trappen hade jag säkerligen fått hjärnskakning, förlorat synen, brutit båda händerna, mosat bäckenet... Men inte tanten. "Det går ju över" säger hon om sina blåmärken och blodröda ögonvitor. Och visst gör det det. Men hon ska ändå ha credit för att hon ändå är i så pass bra form att hon övertaget ger sig på trapporna.
När jag blir till åren ska jag också bo helt allena i tvåvåningsvilla, klippa gräset själv, baka 20 sorters kakor på min födelsedag, skotta gården med bruten hand och allt annat man kan tänka sig göra när man är 90 bast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar