Förstamaj har tiden tillbringats med att bädda rent i sängen. Och damma alla kuddar. Min familj tycker jag är störd för att jag har fem kuddar. Det tycker inte jag, alla kuddar har nämligen en funktion. Det här med kuddar i sängen är en hel vetenskap i sig, anser jag. En av kuddarna är mest utfyllnadskudde, men används som huvudkudde vid tevetittande innan insomning om kvällarna. En kudde, den oskönaste, använder jag inte, men den ligger fortfarande i sängen, i det övre högra hörnet. Som en påminnelse om att inte lägga sig där. Då brakar sängen ihop. Två av kuddarna har jag huvudet på när jag sover. En är hyperplatt, en är halvfluffig. Dock skulle jag inte klara mig med bara den halvfluffiga. Den måste man kunna knövla lite hursomhelst, och det finns en överhängande risk att den blir alldeles för platt för ens eget bästa. Då är det bra att palla upp den med platt kudde. Sista kudden är perfekt att ha som stöd vid knäna. Denna kudde kallas även "sova-borta-kudden". Detta eftersom den är väldigt tjock, fluffig och allämnt trevlig, och kan användas solo. Man behöver bara den liksom. Sova-borta-kudden är typ 10-15-20 år gammal och är fylld med minimala bitar skumgummi, inte dun/fejkdun som dagens i-landskuddar är. I-landskuddarna som tillverkas nowadays håller sig i schack i max, MAX ett år. Och då är jag generös. Sen är de full av kvalsterbajs, tillplattat dun och är allmänt knöliga. Nej, long live the skumgummikuddar!
Ja, så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar