... över att den här ungen aldrig vill födas. Att sommaren bara går och går och vi bara väntar och väntar, med samma trötta rutiner varje dag. Stiga upp, äta macka, dricka kaffe, vänta nån timme, äta lunch, göra ett hittepåärende, sen hem igen och vänta med svullna fötter.
Nu känner jag mig nästan stressad över att den aldrig kommer. Nu-är-det-ändå-försent-känslan. Jag kommer nog få gå supermegagravid hela livet. Det kommer inte bli nåt av.
Det där med förvärkar är bara bullshit.
1 kommentar:
haha vad jag känner igen mig...tur slapp jag gå över men jag va ju övervänt i slutet av maj =)
Skicka en kommentar