Jag gillar att vi behandlar våra katter som jämlikar. Som dom hade varit riktiga människor.
"Kisse, nu måste du följa med och hjälpa till att hänga tvätten"
"Du måste först äta upp skinkan du redan fått innan du får en ny bit"
"Kisse, visst fixar du till överkastet när du lekt färdigt?"
"Men, kisse, du skulle ju hänga tvätten!"
Och det här är inget konstigt. Innan man ber en kisse om nånting måste man alltid säga, med lite för mycket energi "Kisse! Kisse, vad gör du? Vart är syrran?"
Båda katterna ser likadan ut och kan inte ha individuella namn. Båda lyssnar på Kisse och Syrran.
Apropå att prata lustigt med katter. Det absolut roligaste som finns är när man är hos the in-laws och deras 450 år gamla katt. Tusse. Han rör sig inte så mycket. Familjen tror att han jagar råttor i skogen. I själva verket tror jag att han bara har ett ställe där han sitter hela dagarna, och när en råtta går förbi mosar han den bara. Sen kommer han hem med en stor råtta som han har "jagat". Det är ju därför han har blivit så smal, tydligen. Jag tror han har mask.
Men det roliga är när han ligger och jäser, helt utsträckt, i solen. Utan att röra sig alls. Så när någon, vem som helst, ser honom ska man alltid, alltid ropa "TUSSE!" Varpå katten lyfter huvudet. "Nu lugnar du ner dig, Tusse!" Så lägger sig katten tillrätta igen, och man kan fortsätta med sitt.
Det tycker jag är kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar