... och tänkte ch131:a New Moon, så här på sjukskrivningens glansdagar. Men den hade dom tagit bort. Surt sa räven. Sen kom jag på att jag ändå inte kan sitta mer än en halvtimme åt gången. Så jag kan ändå inte se en hel film. Då får jag ont i stjärten. Det är symtomen på ett sprucket bäcken nämligen. Då vet alla det.
För alla som undrar över det här med trasigt bäcken kan jag tala om att det är egentligen inte så farligt. Så länge det inte är brutet. Det är klart att det gör ont, men man tappar mest kontrollen över benen. Och jag har lärt mig att bäckenet är som ryggraden. Det håller uppe allt på något sätt. Nu har ju jag aldrig fått någon riktig fraktur, utan bara lite sprickor här och där. Och dom säger att sprickor tar väldigt lång tid att läka. Det stämmer nog, jag är inne på min sjunde vecka nu tror jag... Och nuförtiden är det mest störande att jag inte kan sitta längre perioder. Och att jag inte riktigt kan vända mig i sängen ordentligt. Sedan ett par veckor tillbaka kan jag nämligen ligga på vänstra sidan också. Inte enbart ryggläge. Men för att ändra position måste jag sätta mig upp (vilket är lite krångligt när man har krångligt krångel i bäcken) sedan liksom "hoppa" med hela höften till sidoläge. Jag kan inte riktigt bara rulla över som man egentligen gör. Det gör ont. Efter att jag har vänt underkroppen kan jag med lätthet vända överkroppen. När jag sedan har legat så i typ en halvtimme måste jag vänta tillbaka kroppen på samma sätt, så jag intar ryggläge igen. Men då kan jag inte räta ut benet, för bandagen gnider mot mina öppna köttsår och man rör sig för hastigt. Ett projekt det där med att sova. Behöver jag nämna att jag inte sover så bra nowadays?
Annars gör det mest ont när man nyser/hostar eller har hicka. Eller från början när man bajsade. Eller när man ska sätta sig. Eller när man ska gå längre sträckor. Så här i efterhand, när skelettet har börjat läka ihop kan jag inte fatta hur jag har stått ut så här länge.
Jag kom ihåg när jag låg på akuten en söndag för två månader sen, och jag tänkte "Jag måste nog ringa Ann-Sofi (chefen, reds anm) och säga att jag i alla fall blir borta måndag tisdag onsdag...". Och när dom sa att gubben skulle till att börja med vara sjukskriven året ut tänkte jag "OMG! Va länge!". Och nu sitter jag här i exakt samma sits. Sjukskriven tvåtre månader för att man har lite ont i benet.
Det är ju skandal.
Så för att inte bli förslappad roar jag mig med att fika på arbetsplatsen, tömma diskmaskinen, tvätta kläder, göra pärlhalsband och damma tv:n. Det sistnämnda ska jag göra nu. För nu har jag ont i stjärten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar