Om vi säger så här; fler än en person har sagt att jag inte är samma person nu som för en månad sen. Och det är nog sant. Varför skulle jag vara det? Men jag blir lite less/rädd/arg på mig själv för att jag låter det gå ut över alla jag känner. Det är som att allt i hela världen bara handlar om oss och hur vi återhämtar oss. Det är väl i och för sig en naturlig fråga att ställa när nån träffar en, och jag har ett inövat svar som jag drar för alla. Exakt alla. En sida av mig börjar bli less på frågorna hur det går för mig och gubben, bara för att jag är less på att svara samma radda om och om igen. Men en annan sida av mig tycker att folk är konstig om de inte frågar mig eller mamma eller pappa, eller nån annan i min närhet, hur det går för oss så fort de får chansen. Jag har världens största dubbelmoral. Och jag vet inte vad jag ska göra av det.
Sen känner jag mig så självisk också. För allt jag pratar om nu för tiden är olyckan och efterdyningarna. Och om någon försöker prata med mig om något annat eller försöker söka råd hos mig i någon fråga försvinner jag liksom. Jag lyssnar, men det verkar alltid som om jag inte bryr mig. Men det är klart att jag gör, egentligen. Men jag kan inte för stunden sätta mig in i så mycket annat och dra slutsatser och sånt åt någon annan. Det är som att jag har alldeles för mycket annat i mitt huvud nu att jag låter allt annat som inte kretsar runt mig själv bara rinna av.
Jag hoppas att alla förstår att jag inte gör detta med flit, utan det blir bara så. Jag har så mycket i kroppen/knoppen just nu. Hur jag ska kunna bli frisk. Vad jag ska säga till försäkringsbolaget. Sjukskrivning. Hur gubben ska återhämta sig. Och hur lång tid det kommer att ta. Och hur jag kunde ställa till det såhär mycket för oss båda.
Förlåt mig, omvärlden, för mina själviska tankar och gärningar. Men det är tungt, både fysiskt och psykiskt. Ett trauma går sällan obemärkt förbi. Och jag måste få läka, kanske mest psykiskt. Och under tiden hoppas jag att folk har överseende med att jag är lite apatisk.
Snälla.
Men känn nån att de ä kapabel till å slit mä ur bubblan min så är det ba å kör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar