söndag 12 juli 2009

Men den som ger sig in i leken får leken tåla

Japp, då har man vart på återträff med järngänget från nian då. Riktigt trevligt faktiskt att träffa alla gamlingar. Dock slog det mig en liten smårolig sak. Det är nämligen så att en av mina kära gamla klasskamrater är sådär lite halvkändis i dagsläget, och det märks på allmänheten. Believe me. Vissa servitriser liksom smörar in sig känns det som. OK, nu kanske de råkade ha hälsat på varandra tidigare, men det känns ändå som folk gör sig till i vissa lägen.

Jaja, anyway så var vi på nystället i schtan. Detta hak övergår till nattklubb framåt kvällskvisten, och det är verkligen inte kul. Jag hatar dunkadunkaklubbar. Ibland kan det vara kul, om man är med rätt crowd. Och man är i rätt stämning. Det är inte lika kul när man mest bara hänger och ser på alla tjejer som glider in, aspackade, och klädda som om hyran ska betalas i morgon och hon har supit bort alla pengar och således klär sig som ett våp. För att använda ett fint ord. Och killarna som klär sig i Tiger-kläder, kammat håret bakåt, och hänger över allt och alla. Jag blir så less så less. Sen vart det kallt. Och vid klockan ett-snåret mittinatta ringlar sig kön fortfarande sepe-lång bara för att stället är nytt och hippt. Kan alla bara skärpa sig?

God natt.

Inga kommentarer: