Han har gått vidare nu, han Majkel Jäxon. Och alla tidningar skriver minnesbilagor där kändisar uttrycker sin sorg och allt det där som skall göras. Då blir jag irriterad. Kan inte bara världen, och i synnerhet världspressen, sluta låtsas som att de bryr sig? De senaste 5-7-10 åren har allt som skrivits handlat om MJs skönhetsoperationer, och hans påstådda övergrepp mot barn, och hans bisarra familj, och hur skum och alien-aktig han har varit. Inte om hans musik.
Sedan dör han. Och nu helt plötsligt är MJ i liga med Elvis. Skribenter skriver hyllningskrönikor kors och tvärs. Fina minnesrunor. Hans storhet som musiker. Hur älskad han var.
Och det känns ju onekligen som det handlade om självmord. Var var dessa hyllningar när han behövde dem? Det känns ju lite som pressen har drivit honom in i döden. Långsamt. Men ändå. Visst så var han väl kanske stressad över sistkonserterna. Men ändå. Han var ju inte älskad när han levde. Han var ju föraktad. Det vet vi ju. Det skrev samma skribenter, om än indirekt, som nu älskar honom. Jag får inte ekvationen att gå ihop. Varför har de sån äcklig dubbelmoral?
Jag har i alla fall alltid sagt, och vidhåller, att jag inte drar några slutsatser/dömer MJ som person, då jag inte har någon aning om vem han var. Men musiker av rang, det var han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar