I går drog tummen ur och styrde min kosa mot Mio, och sängavdelningen. Jag gnöla något till försäljartjejen (som för övrigt var på oförskämt bra humör fast hon var tvungen att jobba en söndag) om att jag var less på att ha trasig säng, och kosta vad det kosta vill - jag ska ha vanliga svenska ben till madrassåbäket. Hurtbullen föreslog sängmedar. Eller båtar, som jag kallar det. Så jag slog till. Sedan slet jag sönder den befintliga sängramen med mina bara händer, och kastade ut skiten.
Nu har jag en hel säng. Alltså en säng som inte är trasig. Och jag förstår inte min omvärld varför de inte är mer uppspelt för min skull. Alla måste inse vilken lycka detta är för mig. Ingen kan förstå vilken effekt detta kommer att ha på mitt liv. Har man aldrig levt i ett halvår med en säng som skriker åt en så fort man rättar till lakanet, eller väcker en av knak och gnissel trehundra gånger på en natt, så kan man inte förstå vad en redig säng kan få en att se ljust på framtiden igen. Man kan sova utan att spänna sig i hela kroppen av rädslan av att madrassen ska dimpa ner i golvet. Underbart. Jag kommer på mig själv att sitta och tänka på min alldeles hela säng, som jag sover gudomligt i fr.o.m. föregående natt, typ hela tiden. Jag vill bara hem och hoppa i sängen/göra kullerbyttor i den dagarna i ända.
Inte för att det är kul. För att jag kan. Word.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar