Sådärja

Det kändes bättre.

Efter lite bloggläsande har jag ytterligare en sak att störa mig på

Är det ingen annan som stör sig på folk som skriver "e" istället för "är"? Eller "d" istället för "det"? Helst har dessa människor också stavfel och interpunktionsfel i resten av meningen.

"Det är strålande vackert väder idag, i mina ögon."
"d e stålande vakert väder idag i mina ögon"

Var höll dessa hus på svenska-lektionerna? Ok, lider man av dyslexi (som ironiskt nog innehåller ett x) eller verkligen har problem med detta kan man inte hjälpa det. Men jag stör mig så mycket på männsikor som av ren lathet inte skriver hela ord, och inte heller kollar igenom vad de har skrivit innan de publicerar sina skrifter. Varför gör man inte det?

Det är ju bara pinsamt. Särskilt eftersom de flesta inte fortfarande är 12 år gamla...

15 riksdaler för en tidsresa

Jag köpte en lampa på Myrorna i dag. Eller, det var egentligen bara en lampskärm. Jag älskar Myrorna. Allt utom kläderna. Kläderna är bara gamla. Inte vintage. Ville jag tåta runt i 90-talskläder hade jag inte UFFat mina gamla. Med allt krimskrams är underbart. Lampan jag köpte var så fel, så fel, så det kan nog bli helt rätt. Bara jag hittar en passande fot blir det finemang. Den är orange med fransar. Så 70-tal. Har man bara någon enstaka sak som är second hand kan det funka. Men damn, den som inreder med enbart second hand. Det är bara skabbigt. That's right.

"Vem vet mest?"

Frågan hade något med hästar att göra.

Rikard Olsson: Gillar du hästar?
Tävlande: Nej, nej, nej. Jag är allergisk, både fysiskt och mentalt.

HAHA!

Radikalt ändra layout - geek

Jag vet, jag vet

Bitterhet personifierad

Jag arbetade till 16, for till mamapapa och gjorde paj, som jag dyrt och heligt lovade bror att jag skulle tillverka till hans 60-mannaknytkalas. Det gjorde jag, samtidigt som brodern undrar om jag kan skjutsa honom till Nydalahöjd, där han ska vara kl. 18.30. Detta går jag med på, då jag själv inte skulle möta upp mina middagskompisar förrän kl. 19. Även fast jag skulle cykla till schtan skulle jag ju ha gott om tid på mig, tyckte jag. Så jag tvärfor hem och tvärduschade och tvärfixade till mig lite lagomt. Dock vart man lite sen, vilket ledde till att jag sladdade in på mamapapas uppfart vid 18.25. Lite tajt till halvsju, men å andra sidan kan man gasa mycket, och bror bör ju vara klar och bara stå och vänta på mig nu, tänkte jag. Men ackackack. Vid denna tidpunkt stod han utan skjorta och höll på med något heeelt annat. Så jag skrek lite att han skulle skynda sig. Han är som en tjej. Kan aldrig aldrig vara i tid. Ååå, så störande. Brassade upp till Nydalahöjd, brassade tillbaka, tog cykeln och tittade på klockan. 18.55. Fem minuter. Från där jag bor till Hagatunneln, där jag skulle möta mitt posse. Tack, tack, bror. Jaja, he ä ba och trampa. Och jag fick upp en väldigt fart. Jag skulle nog bara bli någon minut sen. Dvs. ändå fram tills min punkass-cykel inte klarar sig över en trottoarkant. Vips, så är kedjan avhoppad. Bajs. Nu var jag så irriterad på allt att jag inte kunde fippla på kedjan igen. Så jag gick med cykeln på släptåg. Mongolid-cykeln. Tio minuter sen (OK, tio minuter är inte mycket, men jag är alltid i tid. Minst tio minuter innan utsatt tid, så egentligen var jag tjugo minuter sen) möter jag mitt posse vid järnvägen och skriker något välvalt om den krövla cykeln, som minsann alltid ska krångla.

På Lottas, där vi tänkte äta var det fullsatt. VEM går på restaurang på Valborg? Så efter rekande på diverse andra hak gick vi till Harrys. En timme senare än tänkt fick vi käk. Enochenhalvtimme senare gör min kära arbetskamrat ett försök till att fixa min mongolida cykel. Och lyckas. Då var jag lycklig. Campusbrasan i sikte.

Så var sagan slut.

Upplysningsvis har jag sänkt min gard, och släpper allt oftare in folk i min lägenhet. I går såg vi exempelvis film hos mig. En vecka sen drack vi jos hos mig. Growth. Men det är mest för att jag i typ två års tid förberett alla på att om jag släpper in någon så skär jag ut ögonen på dem i fall de skitar ner. Så när jag äntligen släpper in dem skitar de inte ens ner. Värt.

Einstein höll inte tyst om sina upptäckter

Förstamaj har tiden tillbringats med att bädda rent i sängen. Och damma alla kuddar. Min familj tycker jag är störd för att jag har fem kuddar. Det tycker inte jag, alla kuddar har nämligen en funktion. Det här med kuddar i sängen är en hel vetenskap i sig, anser jag. En av kuddarna är mest utfyllnadskudde, men används som huvudkudde vid tevetittande innan insomning om kvällarna. En kudde, den oskönaste, använder jag inte, men den ligger fortfarande i sängen, i det övre högra hörnet. Som en påminnelse om att inte lägga sig där. Då brakar sängen ihop. Två av kuddarna har jag huvudet på när jag sover. En är hyperplatt, en är halvfluffig. Dock skulle jag inte klara mig med bara den halvfluffiga. Den måste man kunna knövla lite hursomhelst, och det finns en överhängande risk att den blir alldeles för platt för ens eget bästa. Då är det bra att palla upp den med platt kudde. Sista kudden är perfekt att ha som stöd vid knäna. Denna kudde kallas även "sova-borta-kudden". Detta eftersom den är väldigt tjock, fluffig och allämnt trevlig, och kan användas solo. Man behöver bara den liksom. Sova-borta-kudden är typ 10-15-20 år gammal och är fylld med minimala bitar skumgummi, inte dun/fejkdun som dagens i-landskuddar är. I-landskuddarna som tillverkas nowadays håller sig i schack i max, MAX ett år. Och då är jag generös. Sen är de full av kvalsterbajs, tillplattat dun och är allmänt knöliga. Nej, long live the skumgummikuddar!

Ja, så är det.