När trotsungen får sina utbrott...

...är hon ju ibland helt, helt oresonlig. Vill inte säga vad som är fel, och hon är bara helt tokig. Ibland säger jag åt henne att gå in på sitt rum och skrika, för jag vill inte ha henne skrikandes bredvid. Då brukar hon i alla fall lugna sig. 

Så idag var en dålig dag. Alltför lång historia för att dra här, men min bägare rann över, och jag fällde en tår. Kanske mest krokodiltår, liksom för att poängtera att man inte kan bete sig hur som helst. Tänkte att det skulle svida att mamma gråter. Vad säger ungen då?

-Mamma, gå någon annanstans och grina. Jag orkar inte höra på det här. 

Men... Men...

Touché, Moa-Lie.