... är att ingen människa någonsin säger "va?" eller "ursäkta?" till gubben när vi är ute och samtalar med folk. Jag tror inte riktigt att dom vågar. För det är typ som att stirra på en dvärg (ja, eller, kortväxt person), det är lite tabu över det hela. Eftersom min käre sambos tendens till att stamma och sluddra är ett men av en hjärnskada får man inte säga "va?".
Men men, my friends, keep in mind att både han och jag märker på en gång om ni inte förstår vad han nyss sa. Det märks. Ett osäkert skratt och blicken ner i bordet. Vi vet. Jag är alltid beredd att tolka om man inte skulle fatta efter tredje försöket till förståelse, men det krävs att folk ber honom upprepa. Han blir nog mest förbannad skulle jag tro, men på riktigt, det verkar så mycket bättre om man säger "va?" tre gånger, än att fejka.
Jag tycker det här är jättefascinerande. Särskilt eftersom han jag lever med pratar av naturen jättejättejättefort. Plus lite stamma på det. Det är som bäddat för att det ska gå sisådär.
Inte ens jag fattar ju vad han vill ibland. Varför skulle alla andra göra det?
Han är ju fantastisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar