Det mest spännande idag...

...var ändå vår akuttrip till veterinären för att avliva Bosse. Trodde vi. Han såg ju helt döende ut. Skrikandes, blodig, knappt kapabel till att gå. Men den enda medicinen var en liten lätt kastration. Fanastico, var ordet. 

Two down, one to go.

Om jag fick en krona...

...för varje gång jag säger "du får INTE äta böcker".
Då du...

Någonstans i livet...

...förvandlades jag till min mamma. Blomstermässigt. Hon är växtmissbrukare, och det verkar jag också blivit. At some point. Vid tvivel;
- En ros på lillbordet.
- Tre amplar surfina.
- Fem krukor tagetes.
- En hängpetunia på bron.
- En liten kruka pelargoner.
- En stor kruka pelargoner.
- Två klematis utanför altan.
- En pallkrage med majs.
- En pallkrage med blommor av diverse slag.
- En pallkrage med ruccola, rädisor och salladslök.
- En pallkrage med dill, gräslök och persilja.
- En rabatt med astilbe, primula och annat småskrot.
- En jumbokruka med småblåblommen.
- En jumbokruka med dubbelpetunior.
- En buske primula i grustaget baki sandlådan.
- Den berömda häcken med ungersk syrén.
- En buske gula blommor "du vet, dom som växer som ogräs" - som mamma skulle sagt.
- Ja, och alla övriga vinbärsbuskar, och häckar, och buskage och gräsmatta.

Och det är bara utomhus. Han jag bor med blir tokig när det kommer hit en ny blomma. Ungefär lika tokig som när jag maniskt sugs mot glas- och porslinsavdelningen i alla affärer. Själv blir jag lite glad över alla blommor, även fast de lockar hit alla getingar och humlor. Jag är min mamma. Att jag kan namnen på de flesta blommorna gör ju inte saken bättre...

Det är bra med en trädgårdsslang.

Kära cyklister...

...som propsar på att cykla längs väg 363. Snälla sluta med det. Hur snabbt ni än cyklar håller ni inte samma hastighet som bilar/lastbilar/bussar. Då vägen främst är avsedd för lite grövre fordon än era cyklar ombedes ni här och nu att hålla er till smartare cykelvägar. Hade ni kunnat hålla er på vägrenen kunde jag ha kommit överens med er, men då ni alla vinglar som ett vasstrå i stormvind i ert försök att hålla upp hastigheten, har detta uppmärksammats som icke möjligt. Och hur mycket ni än försöker cykla långt ut på kanten är det omöjligt att möta en bil, och samtidigt inte kräma er mot marken. Detta medför alltför ofta en s.k. pallnit, vilket medför stora störningar i trafiken. Eventuellt kan detta även upplevas som farligt, då många bilister inte väntar sig ett stopp mittavägen. Ni hör inte hemma på väg 363. Å mina egna vägnar hänvisar jag er till en cykelväg. Förslagsvis cykelvägen längs E4:an norrut. Där kan ni ändå kappcykla med motortrafik, utan fara för ert eget liv. Och utan att störa oss bilister. För NI ÄR I VÄGEN!!

Men heja, heja! Ändå. För det måste vara lagom jobbigt att cykla framochtillbaka till Vindeln.

Dokumenterat...

...Lillkartas första möte med kamelerna. Hennes första försök att puckla på dom.

Grisarna med tillhörande kultingar missade vi dock. Dom gömde sig för långt bak. Dom svinen.

Idag var dagen...

...vi alla väntat på. Dagen då ingen i hushållet vaknar innan 8.21. Det är rätt så trevligt. Alla vaknar på bra humör, efter en sovmorgon utan dess like. Kan bli en bra dag. Nu när vi planerat en tripp till Mickelsträsk. Men troligen inte. Hon lär ju vara grinig hela dagen nu när förmiddagsluren försvann. Men titta på kamelerna ska vi. Förhoppningsvis klappa en häst också. Hästar gillar vi.

Och i övrighetens namn vann jag nyss min tredje Traderaauktion. Numera går det typ inte en dag utan att jag är med i nån auktion. Mest för the rush. Det känns liksom tomt nu när jag inte är med i nån auktion. Och jag är fortfarande bitter över att jag inte fick vara med i auktionen där det såldes 30 ramar för 2 kronor. Där satte han jag bor med käppar i hjulen, kan man säga. Och jag är bitter. Så bitter.

Nyss kommit från skogen...

...där vi käkat burgare med alla dagmammor och dagbarn här i trakten. Barnen var fräna. När de vuxna drar fram kaffetermosen flockas alla barn runtom;
- Jag vill också ha kaffe.
- Jag brukar dricka kaffe hemma.
- Var är termosen?
- Jag måste ha kaffe.
- Jag vill ha KAFFE!

Det kanske är helt normalt att 20 ungar skriker efter kaffe. Vad vet jag? Min unge drack mest nyponsoppa?