...är just att dom växer. Moa börjar bli användbar i många lägen. Exempelvis behövde jag få min torra gamla rygg insmord efter duschen idag. Ante var väldigt upptagen med att ligga på sofflocket. Så han kunde icket assistera. Min torra rygg var inte tillräckligt torr för att han skulle avbryta sitt vilande, tydligen. Men så kom jag på det. Moa kan göra det. Jodå, och hon smorde och smörjde. "Ska jag smörja överallt, eller räcker det med här uppe?". Allt skulle bli rätt och bra.
Sedan la hon märke till Antes gympastass han hade på sig.
Moa: Skulle du fara och träna nåt, eller?
Ante: Jo, jag ska fara och köra lite innebandy.
Moa: Jaha. Men vilket lag spelar du för då?
Ante: Det är bara Rödå-folk.
Moa: Rödånäs?
Ante: Ja, och några från Rödåsel.
Moa: Jaha! Men vilka dårå?
Ante: Ja... Henrik, Sebbe, Vilminko, Lindas Mikael...
Moa: Alla dom? Har dom inget annat att göra?
Sedan när jag skulle säga gonatt blev hon tydligen orolig för Veras säkerhet.
Moa: Ska Vera på BG imorgon?
Jag: Ja, hon är ju där nere. Och du där uppe.
Moa: Men du ska vara med hon?
Jag: Jadå.
Moa: Lova mig då att du håller koll på henne och den lilla trappen som är hos småbarnen.
Jag: Ska jag vakta henne så hon inte slår sig?
Moa: Ja. Lova mig det, mamma.
Jag: Ja, jag lovar.
Moa: Bra.
Jag tycker det var kul. Jag fattar ju att det inte verkar som värsta grejen att hon för en konversation, men hon kan ju inte prata. Som vi har kämpat för att fatta vad hon säger, och för att hon ska kunna bygga korrekta meningar. Och att hon börjar ställa frågor som innehåller ordet eller. "Ska jag hälla upp mer eller räcker det sådär?". Hon börjar kännas stor nu. Och hon som varit sämst på att rita och skriva kan nu skriva sitt namn (eller ja, Moa i alla fall) och hålla sig någorlunda innanför linjerna när hon färglägger.
Hon är så stor.
Ibland.
När hon inte avslutar alla meningar med "baaajsss!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar