...förkyld. Inte feber. Snor. Vilket innebär att det är pust och stånk och stön och göra absolut minsta möjliga, rent allmänt. Mansförkylningen, ni vet. Jag trodde det var hittepå, det där med att män blir så ynkliga vid förkylning. Men nej. Det är så. I alla fall i ovan nämnda fall.
Han: Man känn sä som inte helt hundra.
Jag: Nähä.
Han: Ojoj. *snörvel*. Suck.
Jag: Men alltså, du är förkyld. Som alla andra. Vad är det med män och förkylningar? Snyt dig och gnäll inte.
Han: Men.. men...
Jag: Beter jag mig sådär ynkligt när jag är förkyld? Nä. Jag hade stått här med potatispannan och hängt tvätt ändå.
Han: Men...
Jag: Men!?
Han: Du är ju kvinna...
Just det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar