...blir jag så less, rent illamående, över den där fyraåringen. Som orkar protestera mot allt. Allt. Allt.
- Sätt på dig gympadojjorna innan vi ska på dagis.
- Jag vill inte. Jag vill ha crocs.
- Kom nu så sätter vi upp håret.
- Jag vill inte. Jag vill ha två flätor.
- Då borstar vi tänderna.
- Jag vill inte. Vill vara med pappa.
- Gå och kissa innan vi far.
- Jag vill inte.
- När klockan är åtta går vi och läser saga.
- Jag vill inte. Jag vill vara uppe.
- Nu är maten klar. Kom och ät.
- Jag vill inte. Jag vill äta sen.
Hur less kan man bli på dom orden. "Jag vill inte". Och varför motsätta sig allt? Ärligt, är det inte bara lättare att bara borsta tänderna i två minuter, sen är det klart? Utan att ställa till världens scen? Ja, hon vill bara vara sin egen, med egen vilja och sånt där.
Men kan hon inte bara göra som jag säger?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar