...och min kropp kämpar febrilt för att upprätthålla mina inre organ som livsdugliga. Fötter, ben och händer är det första som trillar av vid kallbrand, så jag tänkte hjälpa kroppsvärmen lite på traven för att inte möta en ofrivillig amputation, genom att ta ett varmt bad. Så skållande varmt att jag nästan dog av värmechocken. Där satt jag och ångade in min egen smuts och tänkte som sista finputsning raka benen. Snabbt skulle det gå, jag höll ju på att kokas till döds. Swosh, swosh, upp och ner med rakhyveln. Snabbt och effektivt. Men sen, tvärstopp i ringfingernageln. Alltså, halva nageln avhyvlad. Okej, kanske inte halva. Men en sjättedel, helt säkert. Badvattnet blev helt plötsligt blodblandat. Så äcklad och tvärhandikappad var länge sen jag blev. "Ante!! Kom!! Ganska snabbt! Plåster! Papper!". Vad hade jag gjort utan hjälpreda? Jag menar, på nåt vis måste ju balsamet sköljas ur håret... Och han ba: "Öhh... har vi ingen sax här inne...? Eller va..? Plåster..." Och rafsar runt överallt utan att förstå mitt allvar. "Jag håller ju på att FÖRBLÖDA här! Men leta på i lugn och ro, du!"
Det jag egentligen ville säga med detta var: Ifall nån undrar och det känns att rakhyvla av en nagel, kan jag svaret; Ytterst obekvämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar