...är att man kan få ta ut svängarna med sina i princip obefintliga frisörkunskaper. Eftersom jag faktiskt har klippt luggen på barnet tidigare, och detta alltså var andra gången jag gick lös med saxen i håret på na kände jag mig fullfjädrad. Så jag toppade skiten ut håret, kan man säga. Och jag använde mig av alla manér jag sett frisörerna använda. Klippte upp det lite, till och med. Bara för att testa, och glänsa lite. För det kändes att jag imponerade på fadern till barnet i fråga med min nyinköpta kam och min fina frisörsax (den jag köpte för tio år sedan för att klippa pälsen under tassarna på Assi, så klart). Och ja, det fyllde ju sin funktion. Hon blev av med det slitna och slipper kanske lite tovor här framöver. Dock tänkte inte min amatör-hjärna på att just precis den längden jag valde att nöja mig med är precis i början på lockarna. Så hon har nån sorts förvuxen
Björn Gustafsson-frisyr. Fick jag beskriva den med ett ord skulle det vara "Fjong!"
Förhoppningsvis lägger sig studset längst ner när hon fettat ner håret tillräckligt. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Så är inte fallet här ovan. Det ser värre ut i verkligheten än på bilden.
Men luggen är ju fin. Nästan som Rooney Mara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar