...vi gjort i år måste nog vara snöslungan. Det måste nog vara det. Den är en ovärdelig hjälp bland snön. Okej, jag håller fast vid att vi inte fått särskilt mycket snö här ute i bushen än. Men vi, liksom många andra villaområdesfolk (ja, hör och häpna, man kan ha nära-inpå-grannar i Rödå), har inte obegränsat med utrymme att lägga snön på. Dessutom har vi ganska mycket yta att skotta, så snöhögarna växer snabbt, även med relativt lite snö. Förra vintern var vi nybörjare på just denna gård, och det kändes som vi stod med skägget i brevlådan i slutet där. Med bautasnöhögar tätt intill, som vi inte riktigt kunde göra så mycket åt. Då var det ganska trevligt med en traktor som kunde komma och skjuta undan mängderna ibland. Kanske måste vi ta hjälp av den rackarn i år igen, men mitt mål är självständighet. Alltid.
I år ska vi inte skotta in oss i ett hörn igen. Högsta växel från början. Slunga undan högar och hålla uppe gångar till dit man kan tänkas vilja komma under vintern. Det är så trevligt med snöslunga. Det skulle vara en såndär självklar grej man bara måste köpa när man skaffar hus. I samma klass som gräsklippare. Något som måste finnas. Det är så fantastiskt att jag ofta är lite manhaftig, tar mina hörselkåpor och går ut och slungar lite. Bara för att det är sån känsla att bara fräsa iväg allt. Här har man gått i flera år och bara skovlat sig fram. Ha! Vilken nit!
Detta är min hyllning till Stigan. Och snöslunga är härmed inpräntat på min lista över prylar man måste ha. I det långa loppet.
Hej, I-land!
1 kommentar:
Alltså, ville bara säga att jag tycker du är bra!:)
Skicka en kommentar