...och jag är förvånad över hur ostressad jag varit hela dagen. Och jag är lite stolt över mitt barn som är pigg och glad som en lärka när man hämtar henne efter en heldag på dagis.
Och ja, jag har ofantligt ont i gammbäckenskadan. Så det liksom strålar i hela, hela benet ända ner till foten. Tur man vänjer sig.
Gud, vad jag tjatar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar