... så har det slagit mig att hon är lite creepy ibland när hon har sovit länge och man är säker på att hon är död och man bara lite lätt ska kika ner i vagnen och undersöka. Så man tassar på mjukaste fötter fram och försiktigt, försiktigt viker undan suflett och filt så man sakta börjar se hennes ansikte. Man kommer ner till ögonen och väntar sig en sovande bebis. Nej, där ligger hon, helt likgiltig i hela ansiktet och med ögon vitt uppspärrade rakt mot en som värsta excorsist-grejjen. Creepy.
Sen blir hon helt paralyserad av min ringsignal. Ni vet, vanliga Sony Ericsson-signalen. När det ringer fryser hon som till. Rör inte en fena tills det slutat ringa eller jag svarat. Också creepy.
Och det hon är mest skrämd av på denna jord är när Ante nyser. En vanlig männsika nyser ju lite lätt sådär. Ante nyser som att hela världen hängde på hans nys. Typ 110 decibel. Så när han nysit (nusit? nösst? nysst?) blir Karta helt ställd i tre sekunder, sen kommer gallskriket. Alltså typ som att nån har brutit av nåt ben på henne eller nåt. Att hon aldrig vänjer sig.
Och igår var hon helt galen och sov blott en gång på dagen. Visserligen i typ fyra timmar, men ändå. Att hon klarade vara vaken från 14 till 18 var ju en skräll. Skumt.
Och Ante som är duktig och klättrar manligt på tak och sopar parran, och skottar och skottar våran uppfart från den vita halvmeterstjocka täcket med suraste sursnön. Jag gick ut i morse klockan 8 och började skotta. Sen bytte vi av varann när rygg/ork tog slut. Nu är vi klara med skottning. Klockan är 10.12. Kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar