... back in the days, när man inte hade nummerpresentatör? Då var livet fullt av överraskningar. Dessutom ringde telefonen, alltså hemtelefonen med 090-nummer, mycket mer än vad den gör nu. När man inte hade yuppienallen på sig hela tiden. Och när det ringde fick man svara med sitt namn och sedan invänta att den som ringde ska tillkännage vem det var. Var inte det lite kul? Så här i efterhand kan man ju tycka det i alla fall. Nu har varenda telefon inbyggd nummerpresentatör. Så kan man välja om man vill klicka uppringaren/inte svara. Vill man svara kan man bara haspla ur sig någon läte, så den andra vet att man är på tråden. Man behöver ju inte längre presentera sig. Jag kom på idag att jag tycker det är lite synd. Vars är vardagsmystiken liksom?
Men jag är nog värst av alla i den moderna tiden. Jag vägrar svara om det poppar upp ett nummer jag inte känner igen. Eller om det är dolt nummer. Jag gör det inte. Det kan ju vara någon otäcking. Då skiter jag i att svara. Jag skickar inte upptaget-ton, om jag får samtalet på yuppien. Av förklarliga skäl. Man vill ju inte att den som ringer ska känna sig dissad. Även om jag inte vet vem det är. När personen i fråga ger upp och lägger på kollar jag upp numret på Eniro. Det är så man ska göra. Nu är ju kanske inte det här något originellt som bara jag gör, men inse vilken skillnad det är nu jämfört med för 15-20 år sedan.
För 15-20 år sedan har man en hemtelefon (har man tur är man hipp och har investerat i en Anita. Portabel nummerpres.) och en biltelefon. Biltelefonen är bauta, sitter fast i bilen med en sladd och har 010-nummer. Ha! Hemtelefonen får man som barn använda. Det gör man i regel inte. Man kutar, helt oinbjuden, över till sin kompis och våldgästar. På Lördagmorgon måste man dock använda heltelefonen till att först ringa sin kompis, för att vara säker på att denne är vaken. Men man får absolut inte ringa innan kl. 10. Det är oförskämt. Och det klassas som en olidlig väntan tills klockan är 10, eftersom man som barn stiger upp med tuppen. Och några timmar själv är ett onaturligt tillstånd för den unga männsikan.
Livet var härligt förr i tiden.
Fullt av mystik kring telefonen.
Fullt av vänner som ringde till en.
Nu? Tomhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar