Nu ska jag hänga ut min gubbes familj. Denna familj är den finaste och goaste familj man kan tänka sig. Så lik min familj. Förutom när det kommer till middagstiden. Jag är uppväxt/uppfostrad så att föräldrarna har lagat maten, vi äter tillsammans, sedan hjälps alla åt att plocka undan och diska och sånt. När vi barn blev äldre fick vi laga mat till familjen emellanåt. Och maten åts alltid ungefär vid samma tid. Har man någonstans man ska vara vid middagstid, kan man inte kräva att hela familjen ska rätta sig efter en persons önskemål och ändra feedingtime. Om de inte vill förstås. Annars får man göra egen mat.
I gubbens familj är det mamman som planerar mat. Det är mamman som lagar mat. Det är mamman som dukar bordet. Det är mamman som plockar undan och diskar alldeles själv. Och det är mamman som tydligen bjuder på efterrätt också. Det här är ju inget konstigt i hans familj. "Men morsan vill ju göra det". Öh, nej.
Och jag är lagd så att jag vill ju hjälpa till. Sån är jag. När jag bilvit bjuden på mat där vill man ju hjälpa till att plocka undan, kanske ställa in disk i diskmaskinen osv. Men gör man det tittar dom på en som om man är sjuk. Man får absolut inte hjälpa till.
Nu har jag fastnat med ett problem. Från början måste man ju gå med på att inte hjälpa till, bara för att inte verka störd. Så jag tänkte att jag skulle börja med min hjälpsamhet efter ytterligare nån middag. Nu har det gått snart ett halvår och jag hjälper fortfarande inte till, fast det kliar i händerna efter varje fikastund/middag. Men jag vet inte vart nåt ska vara, jag har ingen aning om vilka rutiner dom har (torkar dom disken med handduk eller diskställ?), diskar dom pannor i diskamaskin eller för hand, diskar dom allt på en gång, sparar de matrester eller slängs det... Hur gör dom? Jag vågar inte fråga, och jag vågar egentligen inte tränga mig på heller. Jag är rådvill och vet inte hur jag ska bete mig. Nu irrar jag mest omkring som en vilset barn. Jag backar ut ur köket försiktigt, så ingen ska märka hur ohyfsad jag är som inte hjälper till med disk. Jag skäms över mig själv.
För övrigt har jag lyckats ändra/uppfostra gubben rätt bra när det kommer till middagarna. Jag har inget emot att laga mat egentligen. Ska gubben laga mat blir det alltid, utan undantag, korv och makaroner. Eller pizza. Och jag vägrar leva på betamat.
Men jag har minsann lärt honom att hjälpa till med disk, och jag har lärt honom att torka all disk på en gång och ställa in i skåpen direkt, eftersom disk på tork i diskställ är väldigt fult. Sen går han ut med sopor utan att man måste säga till. Sen vet han t.o.m. hur tvättmaskinen fungerar.
Nu låter det som om jag går med piska och skriker på han hela tiden. Men det gör jag inte. Oftast.
Han är så duktig, min lilla stjärnelev. Det är ju inte lätt när man är kille och har haft hembiträde i 23 år. ♥.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar