Jag blir nästan lite avis på folk som är brydd om sitt utseende. Förr var jag nästan brydd om hur jag klädde mig, sminkade mig normalt varje dag och satte upp håret fint. Nu? Jag tvättar kläderna jag hade på mig i morse så jag kan sätta på mig dom igen, för jag orkar inte fara hem och hämta nya kläder. Jag lufsar runt i gympadojjer/sneakers/platta skor, och inte högklackat. Det gjorde jag alltid förr, och jag har minst en överfull flyttkartong med finskor. Men det är ju så drygt att gå i klackar nuförtiden. Sepeknäna strejkar. Jag drar ett drag mascara och eventuellt ett drag med kajalen (jag använder inte ens uttrycket "eye-liner") och toppar allt med lite puder som jag hitta i rea-lådan på Lindex i somras. Håret sitter alltid i en tofs. Ibland chockar jag omvärlden med en fläta.
Sen känner jag att allt annat i mitt liv har förfallit också. Noppa ögonbryn, raka bena, tandtråden... Allt det där hygieniska har förfallit lite grann. Jag är så äcklig. Men jag duschar i alla fall varje dag. Det får jag ju pluspoäng för. Men då kammar/fönar/plattångar jag inte håret. Så där rök mina pluspoäng. Hela jag är sunkig.
Hur kan någon vilja vara med mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar