Folk får ursäkta...

... att allt jag skriver nu för tiden handlar om vårt barn. Eller barn i allmänhet. Men det blir bara så när man nyss har blivit förälder. Har man någon gång fått barn tror jag man förstår. Har man inte fått barn tycker man nog jag är mest dryg. Men whatever, det här är min värld. Och jag antar att det blir mindre barnprat med tiden.

Dock har jag ju inte tvillingar, det hade ju varit spännande. Mest för att då kunde jag trycka upp poemet som jag hittade nånstans på Familjeliv;

Two cots, two pots, perhaps a double pram, And even double portions of bread and jam. Crawling about, learning to walk. Mama, dada, abababa. Starting to talk. Four sore knees to be kissed. All those birthdays, not to be missed. Double trouble? Lots of joy!! Two smiling faces, sharing their toys. All those kisses, all those cuddles. They're soaking wet, 'been in the puddles. Up to the bath, now don't delay. Now don't do that, you're not here to play. "It's time for bed", and they just grin. Such are the joys, of having twins.

Men nu har vi ju bara ett barn, så jag kan inte ens skriva upp det bara för det var lite fint.
Fast nu gjorde jag det ändå.

OMG

Vad dagarna blir långa med en lillonge.

Jag menar, vi hänger på låset på ICA innan de ens har öppnat.

Radikalt.

Det är ganska fascinerande...

... det här med att föda fram en arvinge. Att en så liten varelse kan vända helt uppochner på livet, även fast hon sover hela tiden. Och att det där som man hade hört innan om att allt skulle handla om bajs och bröst verkligen stämmer. Nu är det inget konstigt med att prata/visa bröst för alla i närvarokretsen. Och bajset, det är verkligen det allt hänger på. Man blir ärligt lite lyckligare när man stöter på en bajsblöja. Det är liksom kvittot på att hon mår bra.

Sen att gå på stan (ja, eller, Ica i Vindeln) är lite eljest också. Idag stannade fem personer och ojade sig över "hur små dom är", och "hon kan inte vara gammal". Det är lite fränt. Nu till en början iaf. Och de som ojar sig är gammfolket. Gammfolket är sköna människor, det är bara dom som vågar.
Inga baktankar, dom är amazed.

Den bju ja på

Men rolig bild än så blir det inte, ty hon sover exakt hela tiden.

När hon inte är förbannad.

Och det vill man ju inte se.

"En vanlig graviditet är 40 veckor. Två veckor till är normalt att gå"

"sen blir igångsättning aktuellt. Max antal dagar man väntar är i Västerbotten tre dagar".

Det är alltså senast fredag nästa vecka.

Alltså, det är typ om tre veckor?! Aldrig.

Nu börjar jag bli stressad...

... över att den här ungen aldrig vill födas. Att sommaren bara går och går och vi bara väntar och väntar, med samma trötta rutiner varje dag. Stiga upp, äta macka, dricka kaffe, vänta nån timme, äta lunch, göra ett hittepåärende, sen hem igen och vänta med svullna fötter.
Nu känner jag mig nästan stressad över att den aldrig kommer. Nu-är-det-ändå-försent-känslan. Jag kommer nog få gå supermegagravid hela livet. Det kommer inte bli nåt av.

Det där med förvärkar är bara bullshit.

Jag ska starta krig...

... med alla cyklister. Okej, dom är jäääätteduktiga att dom inte förorenar luften med avgaser, men dra ner näsan och visa lite hänsyn till oss som kanske måste köra bil emellanåt. Den där grejen med att man har något slags frikort vid övergångsställen bara för att man cyklar/går är ju så irriterande. Jag ska inte dra alla över en kam, men nio av tio av dom som cyklar eller går tittar inte ens åt båda hållen. Dom bara gasar på. Är det konstigt att typ alla dödsolyckor med cyklister inblandade sker vid övergångsställen? Nej, inte som dom beter sig. Dom enda som faktiskt visar någon form av respekt för bilister är gammfolket. Som stannar, hoppar av cykeln, sen går. Dessutom tackar dom flesta också. Ett litet leende eller en liten vinkning. Det gör ganska mycket, när man annars inte har någon aning om man kommer att döda någon på övergångsstället. Ni förstår, även om man stannar av och inte ser en människa i sikte, kan det ändå komma någon farande i 50 knyck över gatan helt plötsligt. Det är liksom snabbare än man ens få köra bil. Så skyll je själv om du blir mos i sånna lägen.

Folk gnäller över att bilister inte har någon respekt för cyklister. Jag skulle nog säga att det är 50/50. Kanske ännu värre.

Tacka vet jag gammfolket. Dom har hyfs, dom. Och matchar sina kläder med varandra. Det är kul.