När barnet ritar teckning...

...och man ba: "Åhhh, vad fiiint!! Vad äär det för nåt? Är det Musse? Eller har du ritat en människa?"

Och barnet ba: "Nä, det är en ring". 

Just det. 

Jag verkligen bara älskar...

...när man tror att man obemärkt lyckades lämna rummet för att gå på WC. Sen helt från ingenstans kommer hon. Treåringen. 

"ÄR DET DÄR BAAAAJS??"

Men alltså... Jag tänker inte svara. 

Visst förstår alla...

...hur mycket skrik och gnäll som egentligen ligger bakom denna bild? 

Men nu är det gjort. 

När stora barnet sover borta...

...så är det underligt. Jag rannsakar hela mitt föräldraskap. När man bara hade ett barn, vad gjorde man då? Okej, klart man har saker att göra. Men när man bara hade ett spädbarn, vad gjorde man då? Det är världens enklaste publik. Sätt bäbis med en spegel medans man själv äter och hon är hyperglad. Sedan, medan man dricker kvällskaffe, har man bäbis i knä och tjollrar och säger "Tittut!" och allmänt är kärleksfull. Mycket mer än så och mat och sömn behövs ju inte när dom är små. Varför insåg jag inte det fina när den stora var bäbis? Varför var jag inte lika ostressad som nu? Ja, det är väl så det brukar vara. Men ändå. Jag var dålig mamma för 3-3,5 år sedan. Hetsig. Förstagångsmamma. 

Det ska vara mitt stående tips till blivande förstagångspäron; 

"Lugn!!!"

Hon är som rolig...

...det stora barnet jag har. Som sagt, en del musik spelas, och när Ledins "Släpp hästarna fria" spelas så springer hon. 

Precis som i texten spring, spring, spring, spring, släpp hästarna fria. 

Fram och tillbaka i hallen och skriker "NU KOMMER HÄSTARNA!!!!!!"

Sedan gräver hon alltid i blomkrukorna när hon "Blommig falukorv". Det är mindre gulligt. 

Det kom jag ihåg från förra gången...

...bäbisar är föga smickrande close-up. 

...tur dom är söta på håll. 

23.58...

...bäbis vrålar fortfarande. Lite sent i mitt tycke. 

Gav alvedon. Hon kanske har ont. Annars hoppas jag den har drogande effekt. 

Häpphäpp!