Det här med stilren julgran...

...är inget för oss. Jag och Storbarnet gick all-in i år. Etthundra kilo glitter, kors och tvärs. Julkulor i alla färger. Jättefula kristyränglar. Pyntade pepparkakor. You name it, vi har det. Nä, kanske inte. Men inte långt ifrån. Folk som har en vit julgran med två bollar i är inte kloka. Jag ser mig julen som den högtiden när det är helt ok att gå helt bananas. Har man en tom yta så smäller vi upp en tomte eller lite glitter eller nån ful ljuslykta nån gjort för 20 år sedan på kyrkans barntimme. Typ. Nostalgiskt och over the top. Vi får väl se hur länge granen får vara ifred det här året. 

Ätbart pynt + Storbarn = Inte optimalt. 

Julgranskulor/Boxarbollar + Katter = Inte optimalt. 

Katter som tycker presentsnören är skitkul + Storbarn som tycker det är jättekul att öppna paket + Julklappar under granen = Förhoppningsvis helt optimalt. 

Hobbyverksamhet

Nu såg jag att bilden blev konstig och suddig, men alltså titta! Vad jag är tvärnöjd med mina hemmagjorda napphållare. Kanske borde stryka till dom lite bara. Varför göra när det finns att köpa på ica, tänker du. Ja, du. Jag ville ha finare spänne. Och lite roligare mönster kanske. Mest av allt var det nog bara att jag ville se om jag kunde. 

Det roliga är att bebisen typ inte använder napp. Okej, när vi åker bil. Knappt annars. Jag har inte ens nappar att fylla upp hållarna med. Finast är den med pärlor. 

Alltså, det är väldigt konstigt...

...men den här bebisen, hon äter typ inte längre på natten. Inte sen hon blev lugn i kolikmagen. Hon somnar vid 18.30, nytankad, får mer mat vid 21.30, sen sover hon till 6-6.30. Är inte det för tidigt för att sluta äta på natten? Hon liksom vaknar till lite vid 2.30, då hon tidigare brukade äta. Men nu vill hon absolut inte ha mat då. Även om jag tycker en så liten borde käka då. Men vad gör man? Nu äter hon ju mycket på dagen, så det väger väl upp det. Men ändå. Skumt är det. 

Men okej, nu kommer väl det där ändras inom en vecka. Som vanligt. När man tror man har lärt sig hur ens barn funkar, då ändrar dom sig. Typ som 3-åringen som hellre vill sova på mattan med en filt i bäääbisrummet, och inte i sin egen säng "för där drömmer jag mycket". Inte lätt med mardrömmar. 

Helt ologisk jämförelse

Notera storleken på Storbarnet här. Var axlar och huvud befinner sig i förhållande till badsitsen. Här var hon nästan 9 månader. 

Och notera här storleken på Lillbarnet här. Hon är ju inte långt ifrån. Hon är 2,5 månader. Det ska bli kul att jämföra om ett halvår. Mitt mål med Lillbarnet är ju att hon ska vara fet och lång. Hon ska växa snabbare och bättre än sin storasyster. Det tycker jag inte ens är ett orimlig tanke. Än så länge ligger hon officiellt några veckor tidigare i tillväxtkurvan om man jämför med Storbarnet. Och det ska man ju. Jämföra, alltså. 

Morotskakeglasyr...

...om katten själv får välja. 

Jag har en katt...

...som på nätterna sover vid mina fötter. Helt ok och vi bryr oss inte om varandra. Men ibland har hon lagt sig på kanten av täcket, och då måste man skuffa runt henne så man själv får plats med fötterna under täcket. Då blir hon arg. Hon klöser aldrig. Hon borrar huvudet under täcket och börjar bita på fötterna. Eller, kanske inte bita, snarare rispa lite med öppen mun. Men störande. Så man knuffar undan katten och bäddar in fötterna ordentligt och tar skydd av täcket. Mastermind som hon är smyger hon då upp till armhöjd, bökar in sig och börjar gnaga på armarna. Om man då knuffar ner henne på golvet, kommer hon snabbt upp igen. Och försöker gräva sig under täcket. Utan framgång. Nu är man ju i princip laminerad av sitt eget täcke. Så hon krafsar och biter lite upproriskt i kanten på täcket. Bara för att jag ska fatta att man inte stör en katt mitt i skönhetssömnen. Bara för att vara elak. 

Kisse är en douchebag. 

Edit: Dessutom snarkar hon så högt att man tänker "Ante har somnat".

Jag vet inte om det kan kallas effektivitet...

...men jag har svårt att göra en sak. Alltså röra mig från A till B, utföra uppgift sen är det klart. Det går inte. Jag skulle tidigare in i skrubben och nå vår onaturligt stora förbandslåda. Jag skulle ha ett bandage. Det var mitt mål. På vägen dit passerar jag dammsugaren. "Slangen skulle haft en krok att hänga på". Japp, försök med spik. Fungerar inte. Försök med skruv. Fungerar inte. Gipsskiva. Expanderplugg. Japp, det funkade. Kroken accomplished. Sedan, för att ta mig till plåsterlådan måste jag vada genom tomkartonger, skräp, plastburkar och alla lådor till julpyntet. Nä, det går inte. Ut med jullådor till hobbyrummet. Packa allt skräp i bilen, dra med ett barn uppå byn och återvinna. Hem igen. Tillbaka med återvinningspåsarna i skrubben. Tag bandaget. Klart! Typ en timme senare. Allt jag ville var att komma åt bandaget. 

Nyss skulle jag gå på toa. På vägen dit bäddade jag en säng och bytte två glödlampor. 

Effektiv.